Lita Ford – Liverecension Sweden Rock Festival 2016-06-10

[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit]
Jag vet inte exakt hur många år sen jag stod framför Festival Stage i ösregnet och begrundade Lita Fords kraschlandning. Om jag bläddrar i minneskartoteket över alla år på SRF så hittar jag nog den spelningen längst bak under fliken “sämst”. Ingenting var bra då, det mesta var bättre nu.

Det är en betänkligt gladare, piggare, mer taggad och inrepad Lita Ford som tillsammans med sitt kompetenta band äntrar Lemmy stage på fredag-eftermiddagen i det något bipolära vädret. En hyfsat stor publik har tydligt bestämt sig att ge Lita en andra chans och jag hinner knappt tränga mig in innan fru Ford dammar av en rejält ösig “Larger than Life”. Redan där och då förstår jag att Lita Ford är ute efter revansch med tidigare katastrof på näthinnan. Låtlistan är en salig blandning och faller undertecknad på läppen då den i princip spänner över de låtar som undertecknad gllar mest med Lita. Publik-gensvaret visar också tydligt att det är klart bättre nu.

Minneskartoteket fylls nu på i fredags-solen under fliken minnesvärt och positivt. Det gör gott att få höra “What do you know about love?”, härligt att digga ett välspelat “kiss me deadly”, oväntat att få uppleva en rejält svängig “Back to the Cave” och t o m en tidigare hyfsad tråkig “Hungry, for your sex” lyfter betänkligt live. På det positiva kontot kan också antecknas Lemmy-dängan “Cant Catch Me” och en riktigt bra version av “Close my Eyes forever” i duett med gitarrkollegan Patrick Kennison. Däremot känns Runaways-örhänget “Cherrybomb” lite krystat och ansträngt (har bevittnat denna med kollegan Cherie Currie live, som gör den betydlig bättre) och oväntat tråkigt i covern “The bitch is back”.

Sammanfattningsvis känns Litas revansch som en positiv upplevelse. Några djupa andetag efter konserten kommer en djup suck av välbehag över att tidigare minnen av Lita Ford live nu har byts ut till en skön känsla över att det fortfarande kan vara kul att se och lyssna till Lita Ford live. Jag gör gärna om det.

Och ja, vi vet att du har skrivit och precis gett ut dina memoarer Lita, marknadsföringen och reklamen för densamma under konserten känns bara onödig och obekväm. Ja, jag kommer läsa den, men inte för att du tjatar.

Bäst: Om jag måste välja så blir det ändå mest stämning och respons under “Close my Eyes forever”

Sämst: “The bitch is back”, fast det är hon ju..