Sebastian Ekblom Bak
En flaska rött, några biffar på grillen…herregud vad jag längtar efter sommaren. Det är lättare att visualisera detta när Bonafides nya giv “Flames” dunkar i högtalarna. Det är just i det forumet, i solen, i ledigheten, i partyt…det är där som Bonafides musik kommer bäst till sin rätt. Nya “Flames” är ännu ett steg åt … Läs mer
Bo “Zinny Zan” Stagman – Ny platta, ny inriktning och nya vägar…på Svenska!
Zinny Zan solo? På svenska? Hårdrock? Tankarna och frågorna samlade sig snabbt när jag hörde om detta projekt första gången.
25 år lång karriär. En pågående karriär. En karriär med toppar, dalar och väggupp. 25 år, därav Silver. Dessutom är nu “Silver” tredje plattan med den nygamle Nick Maeder. Jag var skeptisk vid Steve Lees bortgång, jag stod längst fram i ledet när det beklagades och misströstades, Gotthard var ju slut. Jag hade fel, och … Läs mer
Det är dags att ta sig an årets roligaste och svåraste uppgift – nämligen att lista det allra bästa från året som gått. Här är Sebastian Ekblom Baks lista.
Det är bara att ställa sig längst bak i hyllningskön, lyfta på hatten, buga sig djupt och böja sig för högheten från Göteborg. Där, just där eller här på nya “Battles”, det är där/här som In Flames placerar det där jäkla skåpet, på den platsen där skåpet ska stå, längst fram i ledet för det … Läs mer
Nuförtiden är det ju inga konstigheter, vi har lärt oss att Pretty Maids levererar när de levererar, så att säga. Danskarna från Horsens upplever på senare tid enligt mig en pånyttfödelse och de senaste släppen är alla kvalitativa släpp inom Melodic Rock genren. Min favorit är utan tvekan “Pandemonium” från 2010 som var en rejäl … Läs mer
Låt oss klargöra två saker när det gäller Steve Overland. Jag är sjukt svag för den här herrens röst och genren han rör sig i. Dessutom är musiken producerad av herrn i fråga riktiga humöralster, där det verkligen gäller att vara i rätt stämning för att uppskatta det smått magiska herr Overland bjuder på. “Contagious” är … Läs mer
Man behöver inte alltid återuppfinna hjulet för att få det att funka. Ibland är det mer än nog att bara lägga in en stadig växel, kavla upp ärmarna och göra sitt bästa, på sitt sätt. Det är exakt vad Edens Curse har gjort i och med nya släppet “Cardinal” Även om man inte återuppfinner hjulet … Läs mer
Stabilt, välgjort och igenkännande. Roligt? Well, det går inte att ta miste på att det är Tyketto vi lyssnar på när Danny Vaughn öppnar munnen, den karakteristiska rösten kännetecknar ju Tykettos sound å det grövsta, hans röst är och har alltid varit Tyketto. Dock är bandet ett helt annat band nu än det band som … Läs mer
Svenska hårdrocksprojektet GATHERING OF KINGS avslöjar nu detaljer om sitt kommande album och singelsläpp.
Jaha ja, hur jag än försöker att vrida och vända på detta så måste jag bittert erkänna att jag som inbiten Kamelot-fan för första gången under en Kamelot-spelning kom på mig själv med att skaka på huvudet, och jag vet inte varför.
Lite sol, någon öl, några välbekanta låtar och en taggad sångerska omringad av taggade musiker, där har ni hårdrockens första gott-och-blandat påse när DORO sparkar igång “Earthshaker Rock” på Skogsröjet.
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Herregud min skapare vilken pipa karln besitter, ja Russel Allen alltså. Det är absolut ingen tvekan om vem som är chef när Symphony X äntrar Lemmy Stage på lördagseftermiddagen. Jag har sett Symphony X ett antal gånger, bl a på tidigare SRF men jag ka inte minnas att jag tidigare upplevt … Läs mer
[media-credit id=16 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Ett av de sista banden som uppenbarar sig på SRF 2016 är Anthrax. För mig är Anthrax en vattendelare, och då menar jag ett band där humöret avgör om jag gillar Anthrax eller inte. De har gjort en hel del riktigt bra grejer men också släppt några mindre bra giv där … Läs mer
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Om det här var ett avsked och det sista vi såg av Snider & Co på Festival Stage (Fredagkväll) så måste jag nog säga att det var ett värdigt avsked. Om detta är sista Twisted Sister bilderna som etsar sig fast på näthinnan så är jag mer än nöjd och kommer … Läs mer
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Det som på förhand skulle bli en av höjdpunkterna på SRF 2016 blev det också i verkligheten. Det är ingen tvekan, Foreigner levererar. De leverer också tidigt då de kliver på Festival Stage några minuter FÖR tidigt på Fedagskvällen, tyvärr kliver de också av den samma ca 10 minuter för tidigt, … Läs mer
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Jag vet inte exakt hur många år sen jag stod framför Festival Stage i ösregnet och begrundade Lita Fords kraschlandning. Om jag bläddrar i minneskartoteket över alla år på SRF så hittar jag nog den spelningen längst bak under fliken “sämst”. Ingenting var bra då, det mesta var bättre nu. Det … Läs mer
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Oj då, men se på fanken. Där fick vi alla så vi teg. Jag tror att de flesta av oss som begrundat Megadeth vid tidigare spelningar hade en hyfsat dämpad och ljum inställning till gängets spelning på Lemmy Stage på torsdagskvällen. Jag har tidigare tyckt att det jag sett har varit … Läs mer
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Lagom till eftermiddagssolen torsdagen 9/6 kliver Amerikanska Shinedown upp på SRFs Festivalstage. Ansiktsuttrycken på den blandade publiken visar en undran över vad som komma skall, för de flesta är Shinedown det där gänget som man ibland hör på Bandit, en låt som blåser förbi då och då men inte så mycket … Läs mer
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Det blev en oväntad berg & dalbana när Sixx & Co äntrade ett solskensdränkt Lemmy Stage torsdag 9/6 kl 14.30. Öppningen var magisk där ett taggat band bjöd på en härlig energi i “This is gonna hurt” och “Rise”. Publiken var med på noterna och bandets spelglädje smittade av sig på … Läs mer
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Sist ut på Onsdagskvällen, en kvart innan midnatt kliver Tyska veteranerna I Blind Guardian ut på Sweden Rock Stage. Man får väl kalla dessa herrar för veteraner efter otal kvalitativa släpp. Det märks på den fulltaliga publiken att Blind Guardian är omtyckta, backen är fullsatt, hela vägen upp. Set-listan är en … Läs mer
Intervjuserien ”Inför Sweden Rock 2016” fortsätter. Nästa band ut är Michael Schenker Fest. Rocknytts Sebastian Ekblom Bak fick chansen att ställa några frågor till Michael Schenker.
Häromdagen fastnade jag i en djup diskussion angående glasögon, bågar, brytningsfel och faktumet att man kan få pröjsa 10 000kr för ett par glasögon. Platsen var personalrummet på vårdcentralen där jag jobbar och en av mina kollegor berättade då att hon precis har betalat just den summan för att kunna se bättre. Jag undrade givetvis … Läs mer
Ged Ryland är en reko snubbe. Av alla människor som jag har korsat väg med i musikbranschen står Ged ut lite extra, maken till snällare och ödmjukare person är sällan skådad. Killen är genuin. Just därför villa jag att hans nya släpp med Rage of Angels ska vara sådär bra som jag vill att det … Läs mer
Surprise! Nä, det är inget nytt “Sonic Temple”. Alla vi/ni som fortfarande hoppas på ett liknande alster kan nog ta och ge upp, The Cult är ett annat band nu, ett band med andra visioner och musikaliska vinklar när det gäller nyskapande. Jag och många med mig har nästan gett upp om att få sätta … Läs mer
Dags igen. Nytt år och nytt släpp för herrarna i Last Autumn’s Dream. Utgivningscykeln är intakt och det mesta med LAD känns igen på nya “Paintings”. LAD-mallen är nu så inarbetad att det nästan blir ögonbrynshöjande när ett spår sticker ut något från LAD-massan. Missförstå mig rätt, det är bra men med tanke på att … Läs mer
Jag jublade högt när jag hörde att Mark Fox var tillbaka i Shakra. Inte för att John Prakesh på ngt sätt var dålig men på grund av att Shakra led av samma sak som i min mening t ex Journey lider av, brist på karisma från/av vokalisten. Plattorna med Prakesh är helt ok men nu … Läs mer
Nä men oj, det var ju en hyfsad överraskning. Ja, alltså att jag faktiskt skulle gilla det här. Det är ju i ju för sig inte så konstigt då Primal Fear ligger mig varmt om hjärtat och har gjort så ända från start, jag menar…riff, attityd, medryckande melodier funkar ju för de flesta med smak … Läs mer
Jag är svag för en hel del grejer när det gäller musik, framför allt för snygga arrangemang, hookiga låtbyggen och catchiga refränger. Av samma anledning älskar jag att grotta ned mig i vissa musikers nya alster. En sådan är vår egen herr Mårtensson och en annan är hans motsvarighet i Tyskland, herr Tobias Sammet. Dessa … Läs mer
Jag tror jag vet hur herr Pell resonerar, jag tror att han använder sig av samma tankesätt som jag gör här hemma när jag bokar familjens semesterveckor till solen. Efter femtioelfte gången i Thailand lovar vi dyrt och heligt att vi nästa år ska testa något annat, och så hamnar vi ändå i Thailand. Det … Läs mer
Umeå-baserade April Divine tar till ett lite annorlunda grepp då de i väntan på en ny platta ( AD IV ) släpper en singel som är tillägnad hockeylaget New York Rangers.
Voodoo Circle är för mig en liten skatt i botten på jag-vill-inte-dela med mig kistan. Ibland, när jag får frågan, om jag kan tipsa om ny musik, och jag vet att personen i fråga gillar band som Whitesnake; Rainbow och Deep Purple så gräver jag alltid djupt i den kistan, och gräver alltid fram Voodoo … Läs mer
Lagom till första advent, julpysslet och Lussebullarna är det alltså dags att sätta tänderna i ett nytt giv från TSO. Its been a long time coming, närmare bestämt 6 år sen senaste “Night Castle” från 2009. Nej, det är inte ett konceptplatta enligt dess upphovsmän (fast det känns så) och nej, det har inget att … Läs mer
Fasen vilket fränt konvolut! Coolt gjord logga och en riktigt snygg bild med förmodligen en hel del bakomliggande självklara referenser, kanske årets framsida än så länge? Passar den till Girlschool och och representerar den musiken på nya givet som för övrigt går under namnet “Guilty as sin”? MUSIKEN? Jag är ledsen men jag sliter mitt … Läs mer
-Tja! Skriver du en recension från Mötley i Globen?
-Äääh, vill du verkligen det?
-Ja, jag tror att folk förväntar sig det!!
-Ja, men då så…
Jaha, där ser man. Då var det dags igen, det var ett tag sen. Jag ska börja med att understryka att jag alltid har gillat Def Leppard, “Hysteria” tillhör självklart toppen på favoritplatte-listan och jag har egentligen uppskattat alla släpp därefter (och givetvis före). Till skillnad mot många andra tycker jag också att t ex … Läs mer
Ok, nu är jag lite förvirrad…eller är det deja vu? Eller bara helt enkelt ett sätt att få ut överblivna låtar som inte har en chans att ges ut någon annanstans? Hur som helst så förstår jag inte poängen med detta, och speciellt nu när Toto nyligen har släppt en hyfsat framgångsrik platta. Projektet är … Läs mer
Vår Finske blonde evigt unge herr Monroe behöver väl egentligen ingen närmre presentation. I min musikaliska hjärna är han en figur som jag nästan aldrig lyssnar på men gärna ser “Live” om jag har möjlighet. Monroes historia är nu lång och brokig med en backkatalog av berg och dalbane-kvalité. Några toppar men också några rejält … Läs mer
Likt en fånge på Death Row i väntans tider har jag våndats bra länge för att ta mig an den här plattan. Jag vill att den ska vara bra, jag vill gilla den och jag vill skriva en positiv recension. Ibland blir det inte som man vill. För ett tag sen frågade någon på Facebook … Läs mer
Välpolerat, plastigt och småtråkigt. Så känner jag av efter ett antal lyssningar på Saxons nya “Battering Ram”. Jag ska ärligt talat medge att Saxon har alltid, i min värld, varit ett band som småhetsat mig lite till och från. Jag är en trogen samlare av Saxons verk, men den stora kärleken har aldrig riktigt infunnit … Läs mer
Well, I like it. Vad finns det att inte gilla? Vi har en alldeles kompetent gitarrist i herr Hoekstra (Night Ranger, TSO & Whitesnake bl a) som samlar ihop några polare (Russel Allen, Jeff Scott Soto, Vinnie Appice, Tony Franklin mfl) och knåpar ihop en platta fylld med kvalitativ välgjord good old Heavy rock n … Läs mer
Det måste vara åldern. Jag vet inte annars vad det är som gör att jag älskade mjukare tongångar som yngre men nu på medelålderns dagar längtar efter lite tuffare alster. Det verkar dock vara tvärtom för Matt Heafy & Co i Trivium då man för varje nytt släpp mer och mer landat in mjukare och … Läs mer
Spelglädje. Vissa plattor bygger, präglas, färgas av/med spelglädje. Winery Dogs andra släpp “Hot streak” är ett praktexempel på detta. Inget vemod, ingen ångest och inga svårtolkade partier, bara ren och skär glad rock n roll. Sättningen är som bekant oklanderlig, Kotzen, Sheenan & Portnoy är alla virtouser på respektive instrument och deras backkataloger är imponerande … Läs mer
Det här är en växarplatta, frågan är bara åt vilket håll plattan kommer att växa. “Condition Hüman” är platta nr 2 med herr La Torre och nu, second time around låter Todd mer lik Geoff Tate än någonsin. Frågan är om det är meningen och han gör sitt yttersta för att göra det eller om … Läs mer
Det är väl ganska ofrånkomligt att pojkar förr eller senare kommer in i målbrottet, får lite fjun i ansiktet och får andra intressen. Det är lika ofrånkomligt att åren går, synen på livet förändras och pojkar förvandlas till män. Vad Ugly Kid Joe har pysslat med sen de glada dagarna på stränderna när de trallade … Läs mer
Jacksonville-födda Shinedown har i mina öron alltid stått för välgjord kvalitativ Amerikansk radiorock. Förra släppet “Amaryllis” (2012) var ett litet mästerverk så åtminstone mina förväntningar var hyfsat stora inför det nu nedkomna femte släppet “Threat to survival”. Nöjd eller besviken? Well, mittemellan måste jag säga då jag hoppades på några nya annorlunda tag. Visst känner … Läs mer
Åter igen står jag tudelad. Efter en ha vevat nya Mustasch-verket “Testosterone” om och om igen kan jag inte bestämma mig om jag sitter med en platta som ska stämplas med utveckling eller en platta som ska stämplas med kris. Mitt förhållande till Mustasch kan över åren benämnas som blandade småhopp då jag ibland har … Läs mer
And the band plays on.. Ärligt talat, jag har haft rätt dålig koll på Stratovarius sen…ganska länge sen. Intresset svalnade någonstans i samband med släppet av Elements-dubbeln och i mitt tycke har bandet inte gjort något vettigt sedan “Infinite” år 2000. Jag ska ärligen säga att jag har ALLT i deras backkatalog men jag ska … Läs mer
Förfest eller efterfest? Tributeband eller coverband? Nödvändigt eller onödigt? Om vi reder ut begreppen lite så var The Hollywood Vampires en liten klubb för alkoholiserade Hollywood-rockstjärnor på 70-talet och nu är alltså bandet med samma namn ett tribute till alla dessa rockstjärnor och deras musik. Ok, fine. Projektet/Supergruppen är en gemensam bebis till föräldrarna Johnny … Läs mer
Playing it safe. Jag trodde aldrig att jag skulle uttrycka mig på det här sättet när det gäller Slayer men det passar synnerligen perfekt i samband med släppet av “Repentless”. Jag gissar att det kanske var det enda vettiga att göra med tanke på de förändringar de stod inför och nu har genomgått. Så ur … Läs mer
Årets platta. Yes, jag sticker ut hakan och kröner detta mästerverk till årets släpp redan nu i början på september. Jag har levt med den här plattan ett bra tag nu (det tar en stund att vänja sig vid över 90 min Iron Maiden) och jag kan ärligt talat inte hitta några svagheter eller för … Läs mer
Ja men då kom den då till slut…partyplattan, den vi skulle ha haft innan sommaren, den där plattan man kickar igång helgen med, plattan vid grillen med en kall i näven. Jag var lite orolig, hade inga större förväntningar och min inställning var rätt ljummen efter i mitt tycke en ganska krystad comeback-spelning på SRF. … Läs mer
Jag har väntat på den här plattan, och ja, jag står mitt i klungan bland alla dessa människor som tagit till sig FFDP genom åren. I mitt tycke har detta gäng växt mer och mer för varje skivsläpp och live har de enligt samma tycke levererat gång på gång och har gjort det så pass … Läs mer
Blonde Girls all look the same, tydligen…eller enligt Butcher Babies i alla fall. Blonde Girls all….är också titeln på bandets första singel som släpptes 2010 och som nu finns omgjord på bandets andra fullängdare “Take it lika a man”. Låten är en parantes, tyvärr är rätt mkt av innehållet på “Take it like a man” … Läs mer
Jaha, men det här är väl trevligt, eller? Tja, gillar du allt möjligt så har du väl hamnat hyfsat rätt med Michigan-gänget Pop Evil som med sitt fjärde släpp “Up” bjuder på en hejdlös mix av igenkännande toner, bekanta körer och låtstrukturer som vi alla har hört förr. Sporten blir nu att placera minnena, som … Läs mer
Likt dessa förbannade kinapuffar runt nyårsafton är Fear Factorys nya alster “Genexus” ett snabbt smatter som fort blir tråkigt och passerar raskt förbi hand i hand med liknande alster (smatter). Ärligt talat har jag sen länge släppt FF och i mitt tycke har de inte gjort något speciellt ögonbrynshöjande sedan 1998 och plattan “Obsolete”..det är … Läs mer
Ok, vi kan göra detta på två sätt, antingen ser vi till konserten som show betraktat eller så ser vi konserten och synar den musikaliska ådran. Om vi ser till showen så har jag inget att invända, Rob Zombie är sevärd, det händer något hela tiden och det blir aldrig tråkigt. John 5 och Co … Läs mer
Här har vi en skaplig vattendelare. Det märks tydligt vilka som är gamla hysteriska fans och vilka som råkar gilla Status Quo, har inga övriga preferenser och kan några random hits. Jag har bevittnat herrarna i fråga ett antal gånger och kan inte erinra mig om någon gång då jag tyckt att giget har varit … Läs mer
Det är ganska tydligt att den här spelningen blir en ganska avkortad och avskalad historia om man jämför med t ex spelningen på SRF. Setlistan blir också en ngt avkortad bäst of som bandet river av snabbt för att ännu snabbare ta sig till Stockholm och vidare för spelning i Finland. Publikuppslutningen är dock god … Läs mer
Sådärja, you had me at hello! Jag står med brallorna nere och är sjukt överraskad över nya “Scarred for Life” från grabbarna i Skintrade. Dessa herrar har alltid legat mig hyfsat varmt om hjärtat och Herr Alfonzetti har i mitt tycke alltid varit i toppskiktet när de gäller vocala insatser i genren (speciellt i Jagged … Läs mer
Det emotsedda nya alstret “Sturm Und Drang” (ni kan ju det här…anklagelser, häkte, frigivning, Tjeckien) öppnar upp med en riktig käftsmäll, “Still Echoes” är en riktig öppningsdänga av rang där Mr Blythe sammanfattar sina häktestankar på det aggressiva sättet som förväntas av Lamb of God. Det känns rimligt men också lite trist. Farhågorna om rätt … Läs mer
Jag vet och jag har lovat, jag ska ha ett öppet sinne. Min ursprungsnegativitet ska nu omvandlas till i första hand positiva och välmenande toner och uttryck. Det är mitt sommarlöfte. Jag drar igång Joe Satrianis nya “Shockwave Supernova” med ett milbrett öppet sinne och ger den en chans (och där sprack det). Jag lyssnar, … Läs mer
Fanken, nu ångrar jag att jag sålde min cab, några av låtarna på Kelly Kellings “Mind Radio” är ju som gjorda för vind i håret och lite grussladd under däcken. Kelly Keeling är för mig först och främst Baton Rouge och kanske även tre plattor med herr Norum, som alla var hyfsade verk. Han har … Läs mer
Mangel delux? Eller bara tröttsamt kaka/påkaka mangel? Därom tvistar de lärda. Jag står som oftast med ett ben på varje sida, lite sådär rockigt bredbent och funderar. Å ena sidan går jag igång på detta, vissa låtar griper tag i min medålders näve och hyttar den rakt upp i luften, å andra sidan gör vissa … Läs mer
OK, om vi benar ut detta så är det ju egentligen en soloplatta från herr Beauvoir. I min värld är den forne Plasmatic/Voodoo X/Crown of thorns- mohikanen en yttterst kompetent låtsnickare och musikant, ingen tvekan, få har spottat ur sig så många hits och medkompositioner hos/med diverse artister. Nu gissar jag att tidpunkten var rätt … Läs mer
Man tackar! Jag var lite orolig när HS äntrade festivalstage 13.30 på lördagen. Jag var tveksam i förväg då jag tidigare bevittnat HS på festivalstage och då tyckt att det var för mäktigt för dessa herrar, att de försvunnit i bakgrunden. Jag var också orolig för lördagens låtlista och hoppades att grabbarna hade den goda … Läs mer
Att be mig recensera en Mötley Crue konsert är som att be mina döttrar recensera en valfri Sune-film, det blir aldrig fel helt enkelt. Jag kliar mig i huvudet nu vid morgonkaffet när jag läser de creddiga recensionerna från landets samlade musikkår. Någon tycker att Mötley Crues spelning på fredagkvällen är det sämsta de har … Läs mer
Nja, det blir väl aldrig på riktigt va? Förväntningarna är höga, från bandet, från publiken och från musikbranschen som alla väntat på en återsamling av grabbarna i BB. Bubblan är ordentligt uppblåst när de kliver ut på Rock stage en kvart innan 21 men vet ni vad? Det går inte hål på bubblan…det spricker aldrig. … Läs mer
Ok, så här ser jag det (med risk för att jag får hela svenska musik/presskåren efter mig)….Det är fördjädra bra detta men det är också fördjädra tråkigt. Opeth är det bästa vi har i den progressiva rock-genren men på festivalstage på Sweden Rock försvinner de för mycket i djupet och jag önskar att få se … Läs mer
När Dokken kliver upp på Rock Stage vid 17.30 är vädret förträffligt, stämningen på topp och förväntningarna skyhöga, och när herr Lewin river av introt till “Kiss Of Death” stiger jublet till max. Givetvis är det ett smart drag att öppna med denna pärla och sedan fortsätta publikfrieriet med örhängen som “The Hunter” “Just Got … Läs mer
Spretigt med potential. Det intrycket tror jag överlag är vedertaget i Rockklassikertältet när Egonaut från Borås kliver av scenen efter 40 minuters mangel. Personligen har jag ärligen ganska dålig koll på Egonaut och deras backkatalog, men efter kvällens spelning föds det dock en nyfikenhet att gräva ner mig i bandets låtskatt. 40 minuter går snabbt men … Läs mer
När Spike & Company kliver ut på Sweden Rock Stage strax innan 21.00, hälsar och välkomnar till en rock n roll show så tror jag på honom, stenhårt. Publiken höjer glasen, mungiporna åker upp och när korggossarna svänger igång är humöret på topp, de flesta av onsdagens SRF-besökare är på plats. Det tar dock en … Läs mer
Åååh, den känslan…när ungarna kommer hem och säger att de måste baka till skolans cafeteria och man tänker att nu, nu jädrar ska vi bjuda på årets bakverk, all in liksom. Likt förbannat blir det de gamla cupcakes-formerna som åker fram, slentrian-bak i sista stund. Vi håller oss till det vi kan, liksom. Den känslan … Läs mer
Ok, jag bestämmer nu, Dagens Bonfire är ett helt nytt Bonfire, gamla Claus-Bonfire….has left the building, end of story. Det är också ganska uppenbart att dagens Bonfire är ett Ziller/Reece- projekt med lite hjälp av en viss Alessandro Del Vecchio. Dessa herrar styr skutan mot nya vatten och nya “Glorious” är i huvudsak deras verk, … Läs mer
Vägskäl. Ska jag välja den nostalgiska sidan av mig själv och omfamna de minnen och de låtar jag växte upp med när jag recenserar den här plattan eller ska jag hålla mig till nuet och fokusera på vad jag faktiskt har här framför mig? Jag väljer en mix av båda, jag måste ju. Coverdale & … Läs mer
Okej, låt oss bena ut detta. Osukaru släpper nu alltså sitt femte alster. Oz Osukaru & Co startar om, cementererar en ny sättning, fokuserar på ett nytt koncept och lägger enligt egen utsago nu vikt på en genomarbetad helhet. Nya plattan “Transition” visar sig dock vara ett halvt nytt släpp då halva plattan är omgjorda gamla … Läs mer
Med 26 dagar kvar till Sweden Rock Festival fortsätter vi med serien ”Inför Sweden Rock 2015”. Nästa band ut är Dokken. Rocknytts Sebastian Ekblom Bak har känt Don Dokken (sång och gitarr) på pulsen inför festivalen.
Med 42 dagar kvar till Sweden Rock Festival fortsätter vi med serien ”Inför Sweden Rock 2015”. Nästa band ut är H.E.A.T. Rocknytts Sebastian Ekblom Bak fick chansen att ställa några frågor till Crash (trummor).
Guitar-shredding någon? Jädrar i mig, här går det undan. Chris, Rob & Co lägger inga fingrar emellan med det nya släppet “Venom”. Här krånglas det inte i onödan, vi snackar riff, vi snackar en catchig liten brygga och vi snackar en giftig refräng som sätter sig fort in i det undermedvetna, och ligger kvar. Mallen … Läs mer
Jag tänker: Less is more. Detta tillämpas (och bör så göras) ofta, både när det gäller oss som lyssnare men också som artist/producent vid släpp av nya alster. Halestorms nya giv innehåller i deluxe-versionen hela 15 låtar och i mitt tycke är det åtminstone tre för mycket. Propp-mätt känslan infinner sig ganska fort och en … Läs mer
Ömsom vin, ömsom vatten. Så känner jag för The Quireboys. Detta gäller både deras skivsläpp och framför allt live-framträdanden då jag ibland har blivit djupt besviken och ibland rejält golvad. Deras senaste Sweden Rock Festival framträdande var lika mycket magiskt som oväntat. Nya alstret “St Cecilia and the Gypsy soul” är vin, och inte bara en … Läs mer
Låt mig först bara säga att, jag älskade Dan Reed Network när det begav sig. De två första plattorna var ren magi som gick på repeat under långa tidsperioder och intresset svalnade först med den något ojämna tredje plattan. DRN har dock alltid frambringat goda minnen. Herr Dan Reed i egen ensam majestät är en … Läs mer
Jag får det till 17. Therapy? släpper alltså nu sitt sjuttonde alster (om man räknar in två sologiv med Andy Cairns) och jag kan inte direkt påstå att nya “Disquiet” är nyskapande eller någon nyutveckling för tremannaorkestern från Nordirland. Det mesta känns igen, låtstrukturerna är typiska för Therapy? och plattans variation är ungefär som väntad, … Läs mer
Rock/Pop/Schlager/Hissmusik! Efter några genomlyssningar av GUNs nya alster “Frantic” känner jag att jag behöver uppfinna en ny genre… För det är just rock/pop/schlager/hissmusik som vi bjuds på när GUN åter igen återförenas och släpper nytt. För undertecknad har GUN alltid varit lika med Mark Rankin, frontmannen med den säregna rösten och det där speciella drivet … Läs mer
Mognad. I de flesta fallen anses mognad vara en positiv sak, ett fall framåt, ett steg i positiv rätt riktning. När The Answer släpper sitt femte alster “Raise a Little hell” är jag inte så säker på att mognad just i det här fallet är positivt för bandet i fråga. Det händer att mognad också … Läs mer
Jag hävdar med bestämdhed (vad ni än säger) att ni alla som hänger på vår eminenta websida, har ett eget speciellt förhållande till brittiska Venom. Jag gissar också att de flesta av er precis som jag tycker att Venom är ganska kult, att ni har några plattor från karriärens begynnelse och att ni i övrigt … Läs mer
Jag har verkligen försökt, gjort mitt bästa att inte döma på förhand och tänkt att det är ju ändå rätt ok eller, det blir säkert bättre. Jag har aldrig varit ett större Kid Rock-fan och har egentligen aldrig riktigt brytt mig om karln, förutom några gånger då man har zappat förbi personen i fråga på … Läs mer
För pålästa är historian om LAD (Last Autumn´s Dream) ganska bekant. Herrarna Erlandsson & Malecek startade bandet, fyllde på med 3/5 av Europe och släppte en bejublad självbetitlad debut 2003. Snabbt droppade dock Europe-killarna av och efter en tid utgjordes bandets kärna av Erlandsson, Malecek och ersättarna (inte vilka som helst) Marcel Jacob och Jompa Borger… 2015 … Läs mer
Slipknot live är något helt annat än Slipknot hemma i högtalarna. Det visuella är en stor del av upplevelsen och attityden och aggressionen kommer ofta i första hand. Kvällens spelning på Hovet är inget undantag och givetvis smittar detta av sig även upp på läktaren då förväntningarna är höga, jublet stiger högt när introt sparkar … Läs mer
Femton år in i karriären börjar sydstasrockarna Blackberry Smoke att sätta rejäla ramar för sitt sound. Sedan släppet av det något grötiga och underproducerade albumet “The Whippoorwill” 2012 har man anlitat producenten Brendan O`Brien och lagt mer tid på låtskrivande och produktion. Spårresultatet på “Holding all the roses” är övervägande bra om än något spretigt … Läs mer
Är du sugen på ny musik?
Här hittar du ett axplock av våra spotifylistor!
CHEFREDAKTÖR
ANNONSANSVARIG
WEBB/SOCIALA MEDIER
