[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Herregud min skapare vilken pipa karln besitter, ja Russel Allen alltså. Det är absolut ingen tvekan om vem som är chef när Symphony X äntrar Lemmy Stage på lördagseftermiddagen. Jag har sett Symphony X ett antal gånger, bl a på tidigare SRF men jag ka inte minnas att jag tidigare upplevt
[media-credit id=16 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Ett av de sista banden som uppenbarar sig på SRF 2016 är Anthrax. För mig är Anthrax en vattendelare, och då menar jag ett band där humöret avgör om jag gillar Anthrax eller inte. De har gjort en hel del riktigt bra grejer men också släppt några mindre bra giv där
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Om det här var ett avsked och det sista vi såg av Snider & Co på Festival Stage (Fredagkväll) så måste jag nog säga att det var ett värdigt avsked. Om detta är sista Twisted Sister bilderna som etsar sig fast på näthinnan så är jag mer än nöjd och kommer
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Det som på förhand skulle bli en av höjdpunkterna på SRF 2016 blev det också i verkligheten. Det är ingen tvekan, Foreigner levererar. De leverer också tidigt då de kliver på Festival Stage några minuter FÖR tidigt på Fedagskvällen, tyvärr kliver de också av den samma ca 10 minuter för tidigt,
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Iklädda likadana svarta skjortor och med likadana yviga hårmanar kör holländarna igång med låten Legion of the Damned från Malevolent Rapture (2006). Snart annonseras det att de kommer köra hela Malevolent Rapture live, för att därefter slänga in ett par extra låtar mot slutet. Syftet är fira att det är tioårsjubileum
[media-credit name=”Foto: Effie Trikili” align=”aligncenter” width=”484″][/media-credit] När den outtröttlige Udo Dirkschneider avslöjade att han skulle ge sig ut för att spela Accept låtar för allra sista gången så tyckte jag nog det var ett ganska konstigt val. Jag förstår ju såklart att gubben vill fokusera på den väldigt långa solokarriär han har haft, men frågan
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Jag vet inte exakt hur många år sen jag stod framför Festival Stage i ösregnet och begrundade Lita Fords kraschlandning. Om jag bläddrar i minneskartoteket över alla år på SRF så hittar jag nog den spelningen längst bak under fliken “sämst”. Ingenting var bra då, det mesta var bättre nu. Det
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Oj då, men se på fanken. Där fick vi alla så vi teg. Jag tror att de flesta av oss som begrundat Megadeth vid tidigare spelningar hade en hyfsat dämpad och ljum inställning till gängets spelning på Lemmy Stage på torsdagskvällen. Jag har tidigare tyckt att det jag sett har varit
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Lagom till eftermiddagssolen torsdagen 9/6 kliver Amerikanska Shinedown upp på SRFs Festivalstage. Ansiktsuttrycken på den blandade publiken visar en undran över vad som komma skall, för de flesta är Shinedown det där gänget som man ibland hör på Bandit, en låt som blåser förbi då och då men inte så mycket
[media-credit id=13 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Inför den tidiga spelningen med Niterain på festivalens sista dag visste jag så mycket som att de hade vunnit årets bandtävling och att de kommer ifrån Norge. Jag gissade att de även gillar Guns N´ Roses. 45 minuter senare visste jag desto mer. Niterain består av fyra lagom opolerade grabbar som
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Det blev en oväntad berg & dalbana när Sixx & Co äntrade ett solskensdränkt Lemmy Stage torsdag 9/6 kl 14.30. Öppningen var magisk där ett taggat band bjöd på en härlig energi i “This is gonna hurt” och “Rise”. Publiken var med på noterna och bandets spelglädje smittade av sig på
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] NWoBHM-veteranerna Demon är kanske den grupp tillsammans med Deep Purple som har haft flest medlemsbyten i hårdrockshistorien. Den enda medlem som varit med sedan starten är Dave Hill. Hill har en unik omisskänlig röst, som tillför pondus till låtarna, även om han inte har kvar samma register som under 80-talets glansdagar.
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Death DTA (Death To All) är ett hyllningsband till den legendariska bandledaren Chuck Schuldiner som gick bort i cancer 2001, och består av gamla trotjänare som spelat med Chuck genom åren. Mellan 1987 och 1998 släppte Death sju fantastiska album som gjort ett enormt avtryck inom death metalgenren. Det hävdas ju
[media-credit id=13 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Trumvirtuosen Mike Portnoy ligger inte på latsidan. Under fredagskvällen var han med och tog avsked av Sverige tillsammans med Twisted Sister, där han har fyllt den tomma platsen efter avlidne A.J. Pero. Dagen efter är det dags för hans egen supergrupp The Winery Dogs, som även består av basisten Billy Sheehan
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] På fredagskvällen var det dags för det amerikanska heavy metal- och irländsk folkinspirerade bandet Slough Feg att spela på Sweden Rock för första gången. Rockklassikertältet var långt ifrån fullt när Mike Scalzi och hans band körde igång sitt set med ”Marauder” och ”Death Machine”, men frontmannens entusiasm och glädje var inte
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Sist ut på Onsdagskvällen, en kvart innan midnatt kliver Tyska veteranerna I Blind Guardian ut på Sweden Rock Stage. Man får väl kalla dessa herrar för veteraner efter otal kvalitativa släpp. Det märks på den fulltaliga publiken att Blind Guardian är omtyckta, backen är fullsatt, hela vägen upp. Set-listan är en
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] När lördagseftermiddagen har knackat på dörren så är det dags för självaste Steve Vai att beträda Festival Stage på Sweden Rock. Mannen som gav gitarronanin ett ansikte är en kille som man kanske inte riktigt väntar sig ska ta plats på festivalens största scen på den sista dagen. Men både Steve
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] The Hooters är Sweden Rock. I alla fall fångar de själva essensen utav festivalen. Att sitta i solskenet på festivalområdet med en kall öl i näven samtidigt som ett band precis som omnämnda spelar , är det man längtar efter alla grådaskiga skittråkiga mornar på väg till jobbet. Att bandet sen
[media-credit id=1 align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] Efter Twisted Sisters sista urladdning på Svensk mark så är det dags för Tobias Sammets hjärteprojekt Avantasia att avsluta festivalens tredje dag. Projektet har pumpat ur sig lysande skivor enda sen debuten och brukar alltid vara en fröjd för powermetalfantasten att se live med tanke på den digra gästlistan med sångare
[media-credit name=”Foto: Luana Magalhães” align=”aligncenter” width=”500″][/media-credit] När Uncle Acid och alla Deadbeats samlades vid Sweden Stage i början av fredagskvällen var jag tyvärr inte på plats, men en vänlig själ upplyste mig om att spelningen inleddes med “Waiting for Blood”. Den inleder även bandets senaste alster The Night Creeper. Regnet strilade, men på sätt och
CHEFREDAKTÖR
ANNONSANSVARIG
WEBB/SOCIALA MEDIER
Swedish
English
German
French
Italian
Portuguese
Spanish