Från Virginia kommer den egensinniga garagerock/stoner-hybriden Satan’s Satyrs. Jag tycker att det här är ett riktigt bra band, så det var med stor sorg jag såg hur extremt lite folk det var som hade tagit sig till scenen för att bevittna den amerikanska trion. Att det var så pass lite folk verkade inte direkt göra Satan’s Satyrs varken taggade eller speciellt koncentrerade, för det märktes under i princip hela spelningen att bandet inte var så exalterade och deras ibland loja attityd gjorde att det ibland blev lite segt tempo på spelningen med en hel del tystnad mellan låtarna. Dessutom var det bitvis ganska otajt. När bandet spelade i Sverige sist, på Muskelrock tidigare i sommar, fick man ett varmare mottagande och då svarade man också med att bjuda på en sjukt röjig spelning som var flera nivåer bättre än det vi fick se nu på Getaway. Dock är ett Satan’s Satyrs ur form fortfarande ett bra band, så när den avslutande Satyr 69 ekar ut känner jag mig ändå hyfsat nöjd med spelningen även om jag hade hoppats på så mycket mer.
