Eclipse, Sveriges förnämsta melodiska hårdrocksflaggskepp tillsammans med H.E.A.T. Det har hunnit rinna iväg 2 år sedan Wired släpptes. För mig var det en sisådär platta. Det kan ju te sig lite motsägelsefullt då 7 av 11 låtar stack ute lite extra. Det albumets starkaste lysande stjärnor hette “Twilight“, “Bite the bullet” och “Dead inside“.
Från 2001 har Eclipse framavlat nio album. Bandet har i stort sett gått från klarhet till klarhet med en schizofren hög lägsta nivå. Att Erik Mårtensson parallellt berikat W.E.T. och Nordic Union är svårt att ta in ur ett kvalitetsperspektiv.
Deras nya album har föregåtts utav mycket turnerande världen över. Säkert har all den erfarenheten hemsökt bandet i fråga att skapa nya brottarhits. Hur bra är nya då Megalomanium?
Jag vill definitivt inte åberopa upprepningsknappen, för är det något som Erik har, är det variation i sina låtar. “The hardest part is losing you” sätter agendan direkt; powerpoprock som är sådär härligt infekterande att det nästan gör ont.
Efterkommande “Got it” skulle lika gärna kunna vara gjord av Greenday eller Pink. Den är snuskigt smittsam med en refräng att döda till. Frågan är hur mycket VitaePro de tog innan de skapade låten.
Tredje låtens lite keltiska toner “Anthem” faller mig inte riktigt i smaken. Det gör istället bakomvarande “Children of the night“. Black Sabbath riffen skär genom märg och ben.
På nästkommande “Hearts collide” uppenbarar sig albumets starkaste kort. Crunchiga gitarrer kombineras med en helt magisk refräng.
I “I don´t get it” får jag lite Hardcore Superstars vibbar a´la “We dont´t celibrate sundays“. Sjunde alstret tituleras till “The broken“; ytterligare en låt som går lite på autopilot.
Vill man ha sin Eclipse marinerad i AOR så passar “So long farewell goodbye” utmärkt. Bakomvarande “High road” tycker jag är sisådär. Samma sak upplever jag med “One step closer to you“.
Eclipse 10:e album avrundas med “Forgiven“. Det är en låt som symboliserar vad Eclipse handlar om. Rak rock, utan krusiduller, med underbara melodier och mäktiga refränger.
När jag hör Megalomanium kommer jag instinktivt tänka på brittiska Vega. Precis som Eclipse har de en förmåga att reinventa themselves och spruta ut hitlåt efter hitlåt, som om det vore den naturligaste saken i världen.
Att han på detta album anammar en lite mer “punkig” approach, skapar ett motgift mot för mycket musikåterbrukande.
Frågan är när man blir immun och mätt på deras patenterade formula? Där är vi inte ännu, Mr Mårtensson fortsätter att vara hovleverantör av melodisk hårdrock.
Band: Eclipse
Titel: Megalomanium
Genre: Melodic rock
Skivbolag: Frontiers records
Releasedatum: 1 september 2023
Bästa spår: The hardest part is losing you, Got it, Heart collide, Forgiven
