Glitter Litter gör enligt egen utsaga glam/bubbelgum punkrock. I somras släpptes EP’n ”Hits For The Heart” som fått fin kritik i Italienska Slam!, franska Veglam samt Metal Magazine och Punk Rock Mag.
De definierar sitt sound som om Mötley Crüe och Ramones skulle dela en skål glass med topping av Bay City Rollers. Ramones kopplingen kan jag med lite god vilja förstå, men där Ramones är geniala i sina simpla låtstrukturer som främst bygger på tre ackord, attityd och en jäkla energi låter Glitter Litter mest ostrukturerade och pubertala. Ungefär som ett gäng fjortisar som håller på att lära sig spela.
Säkert är det menat så. Förmodligen är det jag som missar poängen. Det här är säkert ett skämt som går min mossiga fyrtionioåriga hjärna förbi. Glitter Litter finns på alla streamingplattformar och sociala medier inklusive tik-tok, och vad vet jag? Kanske har låtar som ”Candy Heart”, ”Boy Meets Girl (On A Storyteller’s Night)” och ”The Love Story Of Pepsi And Coke” blivit virala utan min vetskap?
Musik handlar för de flesta om känslor. Om friheten av att få uttrycka och bejaka sina känslor i olika ljudlandskap. Det är ett sätt att bearbeta, få utlopp och att få vara kreativ. Oavsett hur objektiv du vill vara så filtreras och tolkas musiken alltid av dig som lyssnare på ett subjektivt sätt. Själv försöker jag hitta något i allt jag lyssnar på som hjälper mig att förstå vad andra ser och hör och går igång på samtidigt som jag väger in min egen upplevelse i helheten. Med vetskapen om hur mycket jobb som ligger bakom en skiva är min grundinställning att snälltolka och försöka fria istället för att fälla inom rimliga gränser.
Jag har verkligen försökt förstå vad det är i Glitter Litters musik som är av lyssningsvärde. Vem som skulle kunna tycka att detta är bra på riktigt. Jag lyckas inte. Möjligtvis skulle den uppkäftige sjuttonårige Peter på ett ironiskt sätt kunnat hävda att Glitter Litter är grymma om de skulle existerat, säg 1991-92.
Varje vår under första hälften av nittiotalet hölls en tävling kallad Rockslaget i Göteborg. Deltävlingar ägde rum på skolor och fritidsgårdar, semifinal i Slottskogen och den stora finalen på Liseberg. En kulturgärning av bl a studieförbund som ABF möjliggjorde att unga band fick en arena att synas och höras. Ibland satte man ihop ett band bara för att få spela på en av deltävlingarna. Musik och image kunde spreta åt alla möjliga håll och den musikaliska kvalitén blev ibland sekundär. Att få synas och höras blev istället det primära och att skrattande rösta på sina polare som apade sig på scen en självklarhet. En del av banden kunde knappt spela överhuvudtaget. Andra band besatt en fantastisk talang, varav en handfull bland annat hjälpte till att forma det som brukar definieras som ”The Gothenburg Sound”.
Tyvärr låter Glitter Litter som det förstnämnda alternativet. De kan säkert spela, men anstränger sig förmodligen för att vara ironiskt punkiga och låta så dåligt som möjligt. Som jag tidigare skrev kanske detta bara är ett stort skämt som jag inte fattar, för kul är det inte. Inte ens så dåligt att det blir bra. Det låter helt enkelt bara uselt om både framförande och produktion. Min yngsta dotter på sex år skrattade och tyckte ”Banana Split Blues” var rolig dock. But don’t take my word for it, gå in på Spotify och lyssna själva!
Band: Glitter Litter
Titel: Hits For The Heart
Genre: glam/bubbelgum punkrock
Skivbolag: Styled crocodile productions
Releasedatum: 24/5
Bästa spår: nej
Betyg: 0,5/5
