[media-credit name=”Foto: Lisa Willman” align=”alignnone” width=”500″]
[/media-credit]
Han kom kanske inte som ett yrväder denna aprilafton, men ett höganäskrus hade han åtminstone med sig. När Roky Erickson klev upp på Trädgårns scen såg han snarare något trevande ut. Med hjälp av sonen Jegar, tillika ledare för kompbandet The Hounds of Baskerville, placerade han sin omfångsrika kropp på en pall längst framme vid scenkanten. Snart fick han även sin trogna gitarr kring halsen.
Scenbygget var minst sagt spartanskt – ingen backdrop, inget fotodike och oceaner av plats mellan musikerna. Detta bidrog till att Roky såg ut som en anspråkslös singer-songwriter snarare än psykedelisk rockräv där han satt. Så snart öppningslåten ”Fire Engine” drog igång var det dock tydligt att det skulle bli allt annat än en stillsam kväll.
På den här turnén är det musiken från Rokys omtumlande tid med the 13th Floor Elevators som framförs. The Hounds of Baskerville har spelat tillsammans med Roky i tre år nu, och visade snart sin höga kapacitet. Roky själv har förstås sett bättre dagar, och såg betydligt äldre ut än sina 68 år. Hans sporadiska gitarrspel kändes överflödigt och lite ur takt, röstkapaciteten var förstås inte som förr och ibland var det svårt att höra vad han sjöng. Tack vare Jegar, som tog vid där Rokys röst inte längre nådde hela vägen, och bandets tidstypiska stämsång blev helhetsintrycket ändå riktigt bra. Stämningen i lokalen var verkligen på topp.
Låtlistan som följde var i princip en ”Best of”. Det var en bra variation mellan upptempolåtar som ”Earthquake”, ”(I´ve Got) Levitation” och ”Reverberation” och de mer finstämda ”I Had to Tell You”, ”Kingdom of Heaven (Is Within You)” och ”Splash 1”. Den sistnämnda var en av kvällens absoluta höjdpunkter.
Avsaknaden av dike och staket gjorde att man kunde stå ända framme vid scenkanten, och få den direktkontakt som man önskar att man alltid kunde ha med artisterna. Utbytet med Roky var kanske inte så stort där han satt till synes i en egen värld ibland, men det kompenserades av den skicklige gitarristen Eli Southard och basisten Jason Richards, som hade desto mer inlevelse och var den som rörde sig mest på scenen.
Jegar Erickson alternerade munspel, tamburin och det speciella instrumentet som ger 13th Floor-låtarna deras karaktäristiska ljud – en elektrisk jug, vilket kan beskrivas som ett krus kopplat till en mikrofon. Det var också han som skötte mellansnacket. Roky själv yttrade bara ett fåtal fraser på hela kvällen (”Thank you” och ”alright!”) men såg onekligen nöjd ut.
Under kvällen framgick det gång på gång vilken djup respekt och beundran bandet har för den legendariske, men av livet hårt prövade mannen från Austin. Kvällens publik utstrålade samma typ av beundran, och jublet mellan låtarna fick Roky att se mest generad ut. ”Är det mig de applåderar åt?” såg han ut att tänka.
Den sista ordinarie låten innan bandet klev av scenen var den omåttligt populära ”You´re Gonna Miss Me”, som framkallade både jubel och allsång. När Roky återkom för ett extranummer och intog ståplats vid mikrofonen visste jublet inga gränser. När han sedan drog igång sin egen låt ”Night of the Vampire” fick hela publiken glädjefnatt, som höll i sig även under hela ”If You Have Ghosts” och ”Two-Headed Dog”. Vilken avslutning!
Roky Erickson & The Hounds of Baskerville
[yasr_overall_rating]
Datum: 2016-04-20
Plats: Trädgår´n, Göteborg
Publik: Ca 350
Betyg: 4/5
Bäst: Extranumret
Sämst: Monkey Island
Låtlistan
Fire Engine
Earthquake
You Don´t Know
Slip Inside This House
I Had to Tell You
Dr. Doom
Monkey Island
She Lives (In A Time of Her Own)
Take That Girl
Thru the Rhytm
Tried to Hide
Splash 1
(I´ve Got) Levitation
Kingdom of Heaven (Is Within You)
Roller Coaster
Reverberation
You´re Gonna Miss Me
Extranr
Night of the Vampire
If You Have Ghosts
Two Headed Dog (Red Temple Prayer)
