Det är väl lika bra att börja med att erkänna att Clutch är ett band jag har väldigt dålig koll på. Har hört någon låt här och där och konstaterat att det här var ju ok men inget jag skulle lyssna aktivt på. När jag ändå inte hade något bättre för mig tänkte jag att jag kan väl lika gärna titta på dem och sedan försöka mig på att skriva en recension. Så here goes…
Att Clutch inte har mycket till scenshow visste jag redan på förhand från säkra källor. Sångaren Neil Fallon far visserligen runt en del men gitarristen Tim Sult och basisten Dan Maines står på samma fläckar under hela konserten. Det ser ut som att någon kört upp dem på scenen med en pirra och ställt av dem och där står de sedan kvar i en timme. De rör sig verkligen ingenting under konserten. Nu är detta inget som har en negativ påverkan utan det funkar bra. Neil Fallon stod för en rolig fadäs när han började sjunga på fel låt och sedan erkände det. “That was career ending. It’s not like this is a giantmongous rock festival!”.
Låtmässigt då? Hur lät det? Jag har ju som redan nämnts dålig koll på dem sedan innan men några låtar fastnade. Willie Nelson, en låt som handlar om amerikas största musikexport enligt Fallon, tyckte jag var riktigt bra. Earth Rocker, Sucker for the Witch och avslutande The Face tyckte jag också stack ut på ett positivt sätt. Jag hävdar fortfarande att Clutch är ett band jag aldrig kommer att lyssna på aktivt men live så här på en festival var det en underhållande timme.
Betyg: 3/5
Bäst: Willie Nelson, Sucker for the Witch, The Face
