(Scroll down for the English version)
Blueslegendaren Walter Trout är inte bara en av genrens bästa gitarrister, utan är även en väldigt duktig sångare och låtskrivare. Nya albumet ”Broken” släpptes den 1 mars och just nu är Walter och hans band ute på en 6 veckor lång turné i Europa, med hela 5 stopp i Sverige.
Kulturakademin i Motala erbjöd en lördagskväll fylld av Blues. Tyvärr fick supportakten Cirkus Prütz ställa in. Ett annat svenskt band, Blåmara, kunde komma med kort varsel och gjorde ett bra jobb med att värma upp publiken. Lokalen fylldes på av förväntansfulla människor, som kom dit för att se den amerikanske bluesgitarristen och sångaren Walter Trout. Jag hade också längtat efter den här konserten och blev inte besviken. Genom sin femtiofem år långa karriär, varav trettiofem som soloartist, har Trout gjort imponerande många skivor, vilka har innehållit massor av härliga låtar. De tre senaste albumen är i toppklass och de flesta låtarna som spelades under kvällen kom från dem, vilket gjorde mig lite extra lycklig.
Sorlet i rummet tystnade och ersattes av applåder när musikerna klev in på scenen, en efter en. Walter gick lugnt över scengolvet och började spela direkt. De andra hakade på och introt av showen blev som en lång jamsession. Följande 70-talsdoftande nummer ”Courage In The Dark”, från nya albumet ”Broken” innehöll ett härligt, bluesigt tunggung. Det var en starkare upplevelse än på skivan. Musiken rullade sakta fram, men rytmen som alla musiker åstadkom fick min kropp i rörelse och gav samtidigt en avslappnad sinnesstämning. Trout spelade ett av alla sina otroligt bra gitarrsolon.
I en av mina favoriter ”Wanna Dance” (från “Ordinary Madness”, 2020) hördes sköna trummor och bas, samt ett fenomenalt gitarrspelande. Walters sätt att sjunga på är helt suveränt. Det är inte bara en text som levereras, utan han verkar mena vartenda ord. Han växlar skickligt mellan klara toner och raspighet. “Ride” hade en bluesrockande rytm, som lockade åskådarna till att dansa. Där fanns en slags värme i musiken. Stämningen blev lättsam och bekymmersfri, både på scenen och i publiken.
En annan av mina favoriter är den underbara låten “Broken” och att få höra den live var fantastiskt, trots att duettpartnern Beth Hart förstås inte var med. Låten handlar om all sorts trasighet och berörde mig djupt. Hur melodin byggdes upp inför refrängen var lika otroligt bra som på skivan och gav säkerligen fler än mig en hisnande känsla inuti. Trout är en briljant gitarrist och hans solo var magnifikt. Basisten John Avila agerade bakgrundssångare, vilket han gjorde med inlevelse och det lät väldigt bra.
Det var en lagom mängd av mellansnack och under ett sådant berättade Walter vad hans trummis Michael Leasure sa till honom inför nya albumet: ”Du spelade med John Lee Hooker som uppfann boogie woogie och med Canned Heat, ett av de mest respekterade boogiebanden. Det här är ditt 31:a album och du har aldrig spelat in en boogie.” Då bestämde sig Trout för att göra det och skrev den energifyllda ”Bleed”. Låten drog igång med en rivstart och framfördes med ännu mer energi live. Leasure pumpade fram livfulla toner från bastrumman, Avila studsade omkring av glädje och gitarrmästaren spelade så sprudlande att noterna nästan forsade ut. Solot var grymt bra, med både ruffiga och sen klara toner. Folk lämnade sina sittplatser och släppte loss i dansande rörelser. Jag såg leenden överallt och kände mig upprymd.
Rytmgitarristen Brett Smith-Daniels bytte till en akustisk gitarr inför ”Follow You Back Home”. Man sveptes med i den känslofyllda, samt avkopplande musiken. Walter spelade underbara toner i ett vackert solo. Lite längre fram i konserten fick vi höra den unge, talangfulle killen Brett sjunga också. Smith-Daniels och Trout utmanade även varandra i en lång gitarrduell, vilken fick mig att tappa hakan. Det var grymt bra prestationer från båda två. Senare kom även ett keyboardsolo, där Roland Bakker emellanåt spelade vilt på tangenterna, men hela tiden med känsla.
Ett av spåren på nya plattan gav mig extra starka liveframträdandevibbar. Jag hoppades och gissade att “I’ve Had Enough” fanns med på setlistan, vilket den gjorde. Det är en catchy, slagkraftig Bluesrocklåt, som den här kvällen nästan fick taket att lyfta. Rytmen från musiken dunkade genom min kropp. Basisten kryddade med enstaka rockskrik. Den adrenalin- och actionfyllda biten fick mig och alla andra på ett strålande humör. Publiken klappade i takt och när frontmannen uppmanade oss att sjunga med, då gjorde vi det utan att tveka, gång på gång. Även utan duettpartnern Dee Snider (Twisted Sister) blev det här numret en rejäl energiboost.
Mot slutet av konserten fick John mig, och säkerligen alla andra, att tappa andan av fascination över ett extraordinärt, improviserat bassolo. Han spelade slide, hamrade med fingrarna, knäppte med strängarna och hanterade sitt instrument på ett sätt jag aldrig någonsin tidigare har sett en basist göra. Med Michaels pumpande trumslag som stöd blev det extra imponerande. Leasure visade också sina färdigheter i ett eget solo. Oavsett om det var med yviga gester eller kraftiga slag, så höll han en fantastisk rytm. Även med små rörelser fick han fram mycket ljud och spelade med inlevelse. Vid något tillfälle använde han bara en trumpinne och ena handen istället. Trummisen plockade upp den andra pinnen och tycktes sedan ge allt i ett explosivt slut.
Efter ett hyllat solo med gitarrhjälten tackade de för sig, men återvände snart för ett extranummer. Det blev Freddie King-covern ”Going Down”, som Walter Trout gjorde i sin alldeles egna, fantastiska bluesrockversion. Här fanns en översvämmande energi och Trout fick sin gitarr att sjunga. Publiken jublade. Vi var många som efteråt var alldeles lyriska över vilken briljant artist och gitarrist han är. Man kunde nästan ta på den glada stämningen i luften.
Trout är och förblir en av världens bästa bluesmusiker, med ett gudomligt gitarrspelande. Hans musik berör hela vägen in i själen. Konserten i lördags var helt suverän och tillhör mina personliga favoritspelningar. Om du har funderat på att gå och se Walter Trout, gör det. Sista framträdandet i Sverige på den här turnén är nu på lördag (20 april), på Katalin i Uppsala. De hade färdats långt och knappt sovit natten innan, men på scenen gav de allt ändå. Walter och hans band tycks alltid leverera med hög kvalitet.
(English version)
Blues legend Walter Trout is not only one of the best guitarists in this genre, but is also a very good singer and songwriter. The new album “Broken” was released on March 1st and right now Walter and his band are on a 6-week long tour in Europe, with a total of 5 stops in Sweden.
Kulturakademin in Motala offered a Saturday evening filled with Blues. Unfortunately, the support act Cirkus Prütz had to cancel. Another Swedish band, Blåmara, was able to come with a short notice and did a good job of warming up the crowd. The venue was filled with expectant people, who came there to see the American blues guitarist and singer Walter Trout. I had been looking forward to this concert too and was not disappointed. Through his fifty-five-year career, of which thirty-five as a solo artist, Trout has made an impressive number of records, which have contained plenty of great songs. The last three albums are in top class and most of the songs that were played during the evening were taken from them, which made me a little extra happy.
The murmur in the room fell silent and was replaced by applause as the musicians entered the stage, one by one. Walter walked calmly over the stage floor and started playing right away. The others joined and the intro of the show became as a long jam session. The following 70s-scented number “Courage In The Dark”, from the new album “Broken” contained a nice, bluesy, heavy swing. It was a stronger experience than on the record. The music rolled along slowly, but the rhythm that all the musicians created got my body moving and at the same time gave me a relaxed state of mind. Trout played one of his incredibly good guitar solos.
In one of my favorites “Wanna Dance” (from “Ordinary Madness”, 2020) lovely drums and bass were heard, as well as phenomenal guitar playing. Walter’s way of singing is absolutely superb. It’s not just a text delivered, but he seems to mean every word. He skillfully switches between clear tones and raspiness. “Ride” had a blues rocking rhythm, which tempted the spectators to dance. There was a kind of warmth in the music. The atmosphere became light and carefree, both on stage and in the audience.
Another one of my favorites is the wonderful song “Broken” and hearing it live was amazing, even though the duet partner Beth Hart was of course not there. The song is about all kinds of brokenness and touched me deeply. How the melody was built up before the chorus was just as incredibly good as on the record and certainly gave more people than me a breathtaking feeling inside. Trout is a brilliant guitarist and his solo was magnificent. Bassist John Avila acted as background singer, which he did with passion and it sounded very good.
There was a fair amount of small talk and during one of those Walter told what his drummer Michael Leasure said to him before the new album: “You played with John Lee Hooker who invented boogie woogie and with Canned Heat, one of the most respected boogie bands. This is your 31st album and you’ve never recorded a boogie.” Then Trout decided to do that and wrote the energy filled “Bleed”. The song got off to a flying start and live it was performed with even more energy. Leasure pumped out lively tones from the bass drum, Avila bounced around with joy and the guitar master played so exuberantly that the notes almost gushed out. The solo was awesome, with both rough and then clear tones. People left their seats and let loose in dancing movements. I saw smiles everywhere and felt exhilarated.
The rhythm guitarist Brett Smith-Daniels switched to an acoustic guitar for “Follow You Back Home”. You were swept along in the emotional, as well as relaxing music. Walter played wonderful tones in a beautiful solo. A little further on in the concert we got to hear the young, talented guy Brett sing as well. Smith-Daniels and Trout also challenged each other in a long guitar duel, which made my jaw drop. It was a great performance from both of them. Later there was also a keyboard solo, where Roland Bakker sometimes played wildly on the keys, but all the time with feeling.
One of the tracks on the new disc gave me extra strong live performance vibes. I hoped and guessed that “I’ve Had Enough” was on the setlist, which it was. It’s a catchy, punchy Blues Rock song, which this night almost lifted the roof. The rhythm from the music pounded through my body. The bass player spiced it up with occasional Rock screams. The adrenaline and action-filled piece put me and everyone else in a great mood. The crowd clapped to the beat and when the frontman invited us to sing along, then we did that without hesitation, over and over again. Even without the duet partner Dee Snider (Twisted Sister), this number was a real energy boost.
Towards the end of the concert, John had me, and surely everyone else, breathless in fascination with an extraordinary, improvised bass solo. He played slide, hammered with his fingers, snapped with the strings and handled his instrument in a way I’ve never seen a bassist do before. With Michael’s pumping drumbeats as support, it became extra impressive. Leasure also showed his skills in a solo of his own. Whether it was with wild gestures or heavy punches, he kept a fantastic rhythm. Even with small movements, he produced a lot of sound and played with feeling. At some point he used only one drumstick and one hand instead. The drummer picked up the second stick and then seemed to give it all in an explosive ending.
After a celebrated solo with the guitar hero, they said thankyou and left the stage, but soon returned for an encore. It was the Freddie King cover “Going Down”, which Walter Trout did in his very own, fantastic blues rock version. There was an overflowing energy here and Trout made his guitar sing. The audience cheered. There were many of us who afterwards were absolutely lyrical about what a brilliant artist and guitarist he is. You could almost touch the happy atmosphere in the air.
Trout is and remains one of the world’s best blues musicians, with a divine guitar playing. His music touches all the way into the soul. The concert last Saturday was absolutely superb and belongs to my personal favorite gigs. If you have been thinking about going to a live show with Walter Trout, do it. The last performance in Sweden on this tour is this Saturday (April 20), at Katalin in Uppsala. They had traveled a long way and barely slept the night before, but on stage they still gave it all. Walter and his band always seem to deliver with high quality.
Betyg: 5 av 5
