Väntan på livekonserter har varit lång, men i lördags var det äntligen dags att stå framför en scen, höra musiken dundra ut omkring mig och känna vibrationerna genom golvet. Jag var förväntansfull och The Quill var laddade. Bandet hade förstås längtat lika mycket som fansen och kvällen till ära blev det ett specialframträdande, då setlist bestod av hela senaste plattan ”Earthrise”.
Strålkastarna tändes och röken rullade ut. Ett tjockt sound från gitarr och bas hördes under inledande ”Hallucinate”. Refrängen är catchy och automatiskt sjunger man med. En mycket bra låt och sedan blev det ännu bättre när följande ”Keep On Moving” spelades. Ögonen lyste av glädje på killen bredvid mig. Han hade lyssnat på låten hur många gånger som helst, sedan albumet släpptes i våras. Att få se en grupp man gillar framföra favoritlåten, det är stort och jag håller med om att den är fantastiskt bra. Den hade ett skönt driv i verkligheten också och musiken pumpade på i bästa The Quill-stil.
Första versen var långsam, sedan vällde musiken fram i ”Dwarf Planet” och tog spåret upp i ett medeltempo. Med sina sju minuter blev den snudd på för lång att köra live, men killarna på scen lyckades behålla publikens intresse. Vi fick också prov på gitarristen Christian ”CC” Carlssons skicklighet. En annan duktig musiker är basisten Roger Nilsson, som i början av ”Left Brain Blues” spelade coola toner på sitt instrument. Hela gänget har lång erfarenhet och levererade sitt material på ett rutinerat sätt.
Min favorit från nya plattan är nog ändå titellåten ”Earthrise” och live blev den ännu bättre. Underbar, cool hårdrock spred sin energi. En klocka klämtade effekfullt emellanåt. Både Nilsson och Carlsson bevisade återigen vilka suveräna musiker de är på sina stränginstrument. Christian spelade ett livligt solo. Magnus Ekwall har både en kraftfull och avslappnad sångstil. Något som kännetecknar honom är hur han ofta står bredbent och ibland lyfter upp hela mikrofonstativet ovanför huvudet. Lagom till refrängen lyfte han nu istället upp ena armen, på ett smått effektfullt sätt. Ihop med texten fick det publiken att jublande hojta till, följt av applåder. Melodiöst, tungt och ruffigt, samt helt fantastiskt är ord som kommer över mig om detta nummer.
Under ”Evil Omen”, ytterligare ett spår som blev bättre live, hördes en taktfast bastrumma och sångaren utbrast ett coolt ”Huh!” Ekwall fick med sig hela publiken, som rörde sig närmare scenkanten under applåder. Flera av dem dansade av glädje. Magnus sjöng lika bra som på skiva. I melodin, som tycktes sväva fram, fanns även ett skönt basgitarrspelande och senare ett livfullt gitarrsolo. 70-talsrocken blev sedan ännu mer bluesrock i ”The Zone”. Atmosfäriska gitarrtoner inledde, innan biten drog igång ordentligt. Ett lätt smattrande av Jolle Atlagic bakom trummorna blev sedan ett kraftfullt hamrande, med snabbt stigande hastighet. Runtomkring mig såg jag glada fans. Några extra uppspelta grabbar lirade luftgitarr.
Inför den sista, enkla och naturliga ”Dead River” bytte Roger sin bas till en akustisk gitarr, precis som när han skrev låten. Det blev en fin stämning bland människorna på Park 57 i Oskarshamn. Efteråt nämnde Christian: ”Det var kul att spela i ett proffsigt sammanhang igen, med bra ljud och ljus bland annat.” Jag och säkert många fler hoppades sedan på att deras största hit ”Stone Believer” skulle spelas som extranummer. Naturligtvis blev det så och adrenalinet rusade upp i topp. Gitarristen gjorde ett glädjehopp och lirade sedan hur coolt som helst. Magnus slängde med mikrofonen och ett leende spred sig över hans ansikte av den förstärkta publikkontakten. När jag vände mig om och tittade runt i den trevliga lokalen såg jag enbart glada ansikten.
Att framföra ett helt album på en konsert är inte säkert att det blir så lyckat. En setlist med blandade låtar från olika skivor är något de flesta av oss uppskattar mest, men personligen tyckte jag att det fungerade med just ”Earthrise”, då materialet är bra rakt igenom. Även om gruppen var ganska lugn i sitt agerande, så fanns det energi i musiken, som satte fart på många av åskådarna. ”Vi njuter av att vara på banan igen”, sa Magnus. Jolle spelade grymt bra på trummorna och ”CC” lirade strålande, med sådan inlevelse att han vid något tillfälle tycktes försvinna in i det han höll på med. Det var härligt att se och underbart att höra.
