ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Konsertrecension: U.D.O. – Katalin, Uppsala 2024-02-09

Det är onekligen lite speciellt när man får se artister som man minns från tonåren och än mer speciellt när det sker på hemmaplan så att säga. Brödrosten Udo Dirkschneider grymtade runt med Accept i en massa år, för att sedan köra igång en solokarriär (med ruskigt snarlikt material) för att på ”nåder” ställa upp en sommar eller så (ganska mycket längre blev det) för att framföra gamla Acceptlåtar under sitt efternamn Dirkschneider. Faktum är att han 2016 skulle sjunga dessa låtar en sista gång innan Udo skulle pensionera Accept för gott. Nja, nu visade det sig att det tog sju år innan Herr Dirkschneider valde att återgå till sin egentliga sysselsättning U.D.O.

Det var utsålt på Katalin denna fredag och feststämningen var på topp när Tysklands egen lilla köttbulle rullade in på scen i takterna av Isolation Man. Från min position så var det en massiv ljudvägg som byggdes upp och det var nästan lika högt som på åttiotalet. Sonen Sven dunkade på rejält på trummorna och ”ungdomarna” Smirnow och Dammers skötte gitarrspelet på ett proffsigt om än något opersonligt konserten igenom.

Jag kan redan nu avslöja att kvällens största scenpersonlighet var Peter Baltes på bas. Snacka om fullblodsproffs som hade full kontroll på alla låtar och publiken utan att på något sätt försöka sno uppmärksamhet från Udo. Det är inte ofta man uppmärksammar en basist men Baltes är något utöver det vanliga. Break the Rules, Forever Free och Metal Machine, ja, ni hör ju själva hur det här lät. Udo kväser väl mer än sjunger/skriker numera och det är väl helt förståeligt när man har passerat sjuttio och inledningen av konserten var för mig överraskande bra. Never Cross My Way och Independence Way mullrade på makalöst, så jag blev tvungen att retirera en liten bit.

Har man någon gång tagit en kebabtallrik med extra allt, vet man att de första tuggorna är underbart goda men efter ett tag uppstår mättnadskänslan och detsamma händer tyvärr när man får höra U.D.O. Man & Machine är en kul låt och jag gillar verklige titelspåret från senaste albumet Touchdown. Det kan hända att det kändes extra passande bara ett par dagar innan Super Bowl (finalen i amerikansk fotboll) spelades och mitt intresse för den sporten är oerhört stort.

Den mer välförfriskade delen av publiken som kommit dit för att höra klassiska Acceptlåtar började nu troppa av och röra sig mot utgången. Själv så var jag redan införstådd med att det bara skulle spelas låtar från soloplattorna men jag kan förstå en viss besvikelse. Mest av den anledningen att U.D.O. låtarna är ganska enformiga och inte håller i närheten av den klass som Udo framförde med Accept.

Konserten är bra och ljudet höll hög nivå, vilket inte alltid händer på Katalin. Bandet är ruskigt anonymt förutom Baltes och spiken i kistan den här kvällen blev den vedervärdiga avslutningen med en cover på Queens We Will Rock You. Hur Udo tänkte där, undrar jag verkligen och har fortfarande all förståelse för att han inte ville spela Accept (då hade han varit tvungen att stanna kvar minst några timmar till) men ärligt talat!

Trots en mycket bra inledning så landade inte U.D.O. platt men väl på ett hedrande medelbetyg och ett extra plus till Peter Baltes.

Betyg: 3/5

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER