Göteborg är Sveriges hårdrockshuvudstad! Ja, ni får ursäkta provokationen, jag vet att det produceras superb musik i hårdrockens rika flora i hela landet, men det är egentligen bara rena fakta att rikets andra stad har producerat flest internationellt framgångsrika akter det senaste kvartsseklet. Mustasch, Hardcore Superstar, Hammerfall, In Flames och Amaranthe är bara ett axplock av synnerligen framgångsrika världsband som staden har fostrat.
Frame kanske kan bli nästa stora band från Göteborg med lite god vilja. Potential finns onekligen, likaså erfarenhet och hårt arbete då de redan 1997 tog sina första steg. Bandet fick något av en smakstart med första singeln ”Forever train” (2003) som inkluderades på Playstationspelet ”The Darkness”. Förutom fullängdsdebuten ”Closer to the myth than zero” (2003) har de därefter hunnit med flera EP’s samt ett oförtrutet turnerande runt om i Sverige.
De låtar som märks lite extra på ”Circles” är ”Superhero” som låter som en hybrid mellan Mustasch och Motörhead. ”Burn my soul” har ett grungigare uttryck med sitt nedstämda riff som ärvts av band som t ex Alice in Chains.
”Hunting Ghosts” är plattans skönaste käftsmäll med sitt svängiga riff, tryck i versen och suggestiv refräng. Titelspåret ”Circles” börjar med olycksbådande klockor under ett Sabbath inspirerat riff. Även här finns en skön och svängig refräng. ”Sinner” tillhör också de bättre spåren med markerat basspel och ett fokuserat ursinne i refrängen. Tankarna går till band som Monster Magnet och Soundgarden. ”Swimming in a lake of madness” är ytterligare en riffglad pjäs med bra tryck i sång och härlig energi.
Frame har tonnvis med erfarenhet och kompetens. Låtmaterialet håller överlag bra kvalité utan att bli fantastiskt. Det som saknas är det lilla extra som får låtarna att lyfta ett snäpp till. Materialet känns en smula anonymt och bandet behöver låtar som signifierar att detta är Frame och ingen annan!
