Många av Marilyn Mansons fans har haft höga förväntningar på The Pale Emperor och även om det har varit väldigt blandade reaktioner på låtar som “Deep Six” och “Third Day of a Seven Day Binge” så tror jag att en stor del ändå är tillfredsställda. Är de inte det, så finns det i alla fall hopp om framtida material. För på The Pale Emperor är Mansons mörker mer avskalat, naket och bräckligt än vad det har varit på länge.
Albumet öppnar till min förvåning upp med den lätt bluesinspirerande “Killing Strangers”. Trummorna är albumets puls och dynamik, Brian Warners röst låter mer sårbar än på länge och någonstans i mitt lyssnande drabbas jag av en nostalgisk känsla. Det känns genuint (framför allt i “Slave Only Dreams To Be King”). Manson känns helt enkelt levande igen.
Jag vet inte om det är just sårbarheten i rösten som gör det, men i låtar som “Warship My Wreck” så känns det som att han intensivt försöker bli av med en inre smärta. Det kombinerat med det spöklika, mörka, gothsoundet gör låten till ett av de starkare spåren på skivan. Överlag så är det ett relativt lågt tempo som dominerar The Pale Emperor, men i “The Devil Beneath My Feet” så kan jag inte låta bli att ryckas med, samma känsla får jag av “Deep Six”.
Ett visst missnöje har byggts upp efter de senaste skivsläppen. Men någonstans så vet vi alla att det är svårt att efter dryga 20 år fortsätta chocka, provocera och sätta skräck i oss, vilket har en stor betydelse i allt det som Marilyn Manson är. Somliga önskar säkert att det gick och vrida tillbaka tiden till år 1996 och Antichrist Superstar. Men tiden sätter sina spår och med det här albumet så har bandet rest sig och även om Brian Warners röst låter mer sårbar än på länge, så har han till viss del lyckats reparera de skador som uppstått. Han var aldrig riktigt borta, men jag hälsar honom ändå välkommen tillbaka.
Band: Marilyn Manson
Titel: The Pale Emperor
Skivbolag: Cooking Vinyl
Speltid: 52:05
Releasedatum: 2015-01-19
Betyg: 7/10
Bästa Låt: Warship My Wreck
