När undertecknad var 14 år var filmen “Rockstar” ungefär den bästa film som fanns. Det som var det alla bästa med den var det fantastiska soundtrack som filmen hade, och framförallt den otroliga röst som huvudrollsinnehavaren Mark Wahlberg till synes sjöng med (Mitt 14-åriga jag trodde det var Marks egna röst, längre än jag egentligen vill erkänna…). Den rösten tillhör ju, för den som har koll, Steelhearts eminente sångare och motor Mikael Matijevic, som även var den som skrev de flesta av låtarna till filmens soundtrack.
Men nog om tonårsminnen och fram till eftermiddagssolen på Sweden Rock. Det är just med grymma duon “Blood Pollution” och “Livin’ The Life” från “Rockstar” som Steelheart öppnar sitt set med, och redan där sätter de ribban för vad som kommer att bli 75 mycket angenäma minuter framför Festival Stage. Mikael rör sig fram över scen med så mycket självförtroende att han känns två meter lång och behöver egentligen inte göra speciellt mycket för att få publiken med sig. Han är ju ändå beväpnad med Steelhearts starkaste vapen, sin gudabenådade röst som är lika sylvass som den var för 30 år sen.
Allra bäst är Steelheart i de gamla klassikerna, och ”Everybody Loves Eileen” och “I’ll Never Let You Go” drar ner mest jubel från publiken, medans de nya låtarna “My Dirty Girl” och ”You Got Me Twisted” mest bli utdragna fadäser som gärna hade fått skippas för till exempel “Stand Up” från Rockstar eller gamla hiten “Sticky Side Up”. Men Steelheart avslutar på topp och egentligen är det inte så konstigt när man slutar med två av de allra bästa powerballader som någonsin skrivits i “She’s Gone” och “We All Die Young”. Kort och gott en grym eftermiddag i gräset.
Betyg: [yasr_overall_rating]
Bäst: “We All Die Young”
Sämst: Specialomnämnande till ljudet som verkligen gjorde sitt bästa för att förstöra eftermiddagen. Totalkasst.
