Förutom starka Treat som avslutade lördagen på Time To Rocks första dag så är genren melodisk hårdrock något som på festivalen är nästan sorgligt underrepresenterad. De få melodiska band som har bokats till festivalen är dock, som exemplet ovan illustrerar, riktigt säkra kort. Måndagens inledande band, Hardline, är verkligen inget undantag.

Trots en nästan pinsamt liten publik framför näst största scenen så tänder Hardline på alla cylindrar från start med inledande ”Fuel To The Fire”. Sångaren Johnny Gioelli är så taggad att han bokstavligen nästan ramlar av scenen, och han fullkomligt utstrålar genuin spelglädje och uppskattning över att få stå på scen. Det kombinerat med att hans röst är som vanligt helt fantastisk och med hjälp från hans riktigt grymma italienska bandkamrater får de festivalen att välta med klassiker som ”Takin’ Me Down”, ”Everything” och ”Dr. Love”. Konsertens lugnare del, där bandet blandar Queens ”Who Wants to Live Forever” med bland annat ”In This Moment” visar upp Johnnys stämbands bästa sida, och det långa vackra instrumentala jammet i ”Page of Your Life” ger en strålande möjlighet till övriga medlemmar att visa upp sina musikaliska färdigheter. 

Den skrala publiken (som visserligen blir större ju längre konserten går) till trots så visar Hardline hur viktigt det är att ge allt oavsett hur få människor man spelar inför. Det går inte att beskriva konserten som något annat än en arbetsseger, och avslutande ”Rhythm From A Red Car” är en ren uppvisning i melodisk hårdrock på allra högsta nivå. Att festivalen sedan väljer att bryta bandets spelning innan de får chansen att spela deras största hit ”Hot Cherie” eftersom de då riskerar att dra över två minuter är inget annat än riktigt dåligt, och ger ett snöpligt slut till en av festivalens överlägset bästa konserter. 

Betyg: 4.5/5