Det blev mycket skruvande och sladdar som skulle hittas rätt innan tivoli Disneyland After Dark kunde dra igång, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Isn’t That Wild behöver man inte fråga sig när ett av världens bästa liveband kliver ut i lilla Knislinge och fullständigt gör tombola av hela publiken. Det är vinst varje gång Jesper Binzer brister ut i sång eller Stig Pedersen byter sin bas. Stig har en uppseendeväckande sminkning och en åtsmitande glittergulddräkt som inte döljer något av kroppsfiguren. Det är så skönt när någon vågar ta ut svängarna ordentligt och trummisen Laust Sonne vispar på fantastiskt med sin pennfattning och åker varv på varv i sin karusell. Jag har sett bandet ett antal gånger och blir ändå lika förvånad varje gång över vilken enorm energi D-A-D besitter. Fattar ni vad jag säger, skriker Jesper och vi skrattar lika mycket varje gång. Karln har en outtömlig källa av galenskap i sig och brorsan Jacob Binzer påstår att allt på svenska heter kalas.
Det är verkligen kalasstämning från början till slut. D-A-D kan blanda nytt material med klassiker om vartannat utan att tappa i tempo eller publikens uppmärksamhet. Det i kombination med en helt skruvad humor, gör att man inte behöver bjuda på rök och eldsprutande för att man ska hålla koncentrationen uppe. Roligast blir det när Jesper berättar att trummisen Laust varit på Speed Metalkurs i Kischanstas (Kristianstad) på tisdagar och fredagar. Det var tydligen en väldigt bra kurs i Kischanstas för plötsligt så dras tempot upp i hundraåttio och karusellen snurrar på. Den är kanske inte lika häftig som när Laust brukade elda upp sitt trumset, men är kanske billigare i längden. D-A-D drog ju igång redan i slutet av åttiotalet och det är svårt att fatta, Jesper Binzer!
Setlistan är inte heller skriven i sten, även om den har tendens att vara relativt stabil de senaste åren. Det är klart att man inte kan som band hoppa över allt för många publikfavoriter men att göra det med den intensitet som D-A-D gör, är det som är absolut häftigast. Det är verkligen inga tröttmössor till danskar på scen, utan det är väl bara i It’s After Dark Now som man hinner andas en stund. Bad Craziness finns inte hos det här bandet och när Stig kommer utfarande med sin missilbas, och rakethjälm så är festen vid ån det mildaste i Knislinge. D-A-D har antagligen spelat Sleeping My Day Away en miljon gånger men levererar den med glädje som om det vore den första gången man spelade den.
Jag har alltid haft svårt att dela ut högsta poäng, och det ska man vara försiktig med men det här var underhållning från start till mål. Bra musik, humor, underhållning, upptåg, galenskaper och ett taggat band ger en fullpoängare!
Betyg: 5/5
