Det svenska Punkrockbandet från Borlänge har funnits med under fyra decennier. De är starkt influerade av till exempel The Ramones. Sator har spelat några gånger på Sweden Rock genom åren och nu var det dags igen.
Trummisen slog raskt trumpinnarna mot varandra några gånger och så drog konserten snabbt igång. Gruppen bjöd som alltid på härlig, svängig Rock. Bandet var väldigt glada över att det kommit så många festivalbesökare för att titta och lyssna på dem, med tanke på att de spelade redan strax efter klockan tolv på dagen. Medlemmarna trodde, halvt om halvt på skämt, att folk precis hade vaknat eller satt kvar i sina husvagnar och kanske öppnat dagens första öl. Gitarristen Chips Kiesbye skojade också om deras backdrop, som på den stora Rock Stage bara såg ut som en näsduk.
Det var ett snabbt tempo på låtarna. Basisten Heikki Kiviaho hade som vanligt mycket energi och var den som rörde sig mest på scenen. Han gjorde också roliga miner eller nickade leende, medan han visade sin skicklighet på sitt instrument. Trummisen Mikael Solén spelade med kraft och inlevelse. Kiesbye släppte emellanåt lös sin energi för fullt när han spelade gitarrsolon. Vissa låtar sjöng han också. Chips har en hes och rivig röst. Frontmannen Kent Norberg brukar ofta ha ett stone face, men ett leende slank igenom oftare än vanligt. Norberg har en rå sångstil, där rösten ibland snabbt pressades till något halvskrikande och tillbaka igen.
Deras musik är rak och enkel, något som tilltalar många. Det är skramligt, men glatt, melodiöst och inbjudande. På scenen fanns även två gästmusiker på trombon och saxofon. Annorlunda kan man tycka, men killarna såg ut som hårdrockare och spelade bra, så de smälte in i konserten på ett naturligt sätt.
Den mycket bra ”Turn Off The News” skrevs 1989, men är lika aktuell idag. Låten handlar om allt elände i världen och att man ibland kan behöva stänga av nyheterna för att lyssna på bra musik istället. En härlig Rock’n’Rollbit, som vi klappade i takt och dansade till. Chips spelade ett snyggt gitarrsolo och det blev sen ett energifyllt jammande tillsammans med de andra.
Heikki var underbart sprallig och spralliga blev nog hela publiken när Sators största hit ”I Wanna Go Home” framfördes, vilket är en klassiker man aldrig tröttnar på. Kent sa: ”Ingen vill gå hem nu, men på söndag kommer det att kännas så, ha ha!” Ja, nog är man trött i fötterna bland annat, efter flera dagar på en festival. Det kan nog de flesta skriva under på. Under den här låten fylldes vi dock med ny energi och alla dansade eller rörde på sig. Det blev snudd på eufori. Biten är melodiös och enastående bra. Melodin gick upp i ton, tog en halv sekunds paus och svängde därefter in med stark kraft igen. Det är lätt att sjunga med, vilket vi gjorde för full hals.
Bandet avslutade med covern ”This Is My Life” (Gasolin/Kim Larsen), som de har satt sin egna prägel på. Den framfördes med en härlig Sator-energi. Det var en mycket bra konsert. Gruppen hade kul och visst fanns det en glöd, något de själva tycker ska finnas. Det var old school Rock’n’Roll med en dos ”sväng-Punk”, som Chips Kiesbye sa. Sator har ett tidlöst sound. Spelglädjen var stor och de levererade musik man blev glad av.
Betyg: 4/5
