ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

LIVERECENSION: Clawfinger – Sweden Rock Festival 2022-06-11

Efter att ha gjort en svenskspråkig tolkning av Faith No Mores ”Epic” betitlad ”Du Vill Ha Allt” tillsammans med Just D under namnet Klåfinger, dröjde det ytterligare några månader innan Clawfingers debut ”Deaf, Dumb, Blind” landade på skivdiskarna våren 1993. Skivan slog ner som en bomb och träffade helt rätt i det då rådande musikklimatet för hård och aggressiv musik. Alternative, hardcore och rap-metal regerade och fansen svalde det svensk/norska bandets förstlingsverk med hull och hår. Faktum är att ”Deaf, Dumb, Blind” till dags dato fortfarande är den bäst säljande metalskivan i Sveriges historia.

Senast undertecknad såg Clawfinger var på Karlshamns Rockfestival (alltså förlagan till Sweden Rock Festival) sommaren 1998, det var också sist bandet spelade på festivalen. Det är naturligtvis något som det skämtas om då man utnämner sig själva till husband. 1998 skröt man också om att man var mest metal på festivalen. Det kan man inte göra alls på samma sätt i dagens läge.

Det man däremot kan skryta med är låtmaterialet. Lite äldre, lite mindre hår, lite tjockare, men fortfarande med stor självdistans och mycket humor lotsar bandet oss igenom en låtskatt som heter duga. Jocke Skog har till exempel en t-shirt med ”Gubbjävel” tryckt på bröstet och basisten André Skaug headbangar sitt långa hår i en virvel likt Jason Newted (ex Metallica) ofta och mycket.

Inledande ”World Domination” låter engagerad och bandet lyckas skrämma bort regnet med klassikern ”Two Sides”. Vi som någon gång drabbats av psykisk ohälsa kan känna igen oss i ”Catch Me” som är en av bandets absolut bästa låtar och som framkallar en liten tår hos mig med sin starka och makabra text.

Megaklassiker som ”Rosegrove” och ”Wairfair” blandas med senaste singeln ”Environmental Patients” innan det är dags för den hejdundrande finalen.
Fyrverkeripjäser som ”Biggest And The Best”, ”Truth” och ”Do What I Say” fullkomligt pulvriserar allt i sin väg. Energinivån slår i taket när André Skaug stagedivar rakt ut i publiken och att Zak Tell fuckar upp sista versen i ”Truth” blir fullständigt egalt. Publiken vill aldrig sluta sjunga med i refrängen till ”Do What I Say”, så detta kan mycket väl vara 2022 års bästa festivalencore!

Bäst: ”Catch Me”, ”Truth”, ”Do What I Say”, ”Biggest And The Best”, ”Warfair”
Betyg: 4/5

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER