Musikaliske mångsysslaren Mikael Erlandsson är ett älskat namn i AOR/Melodic rock kretsar. Kanske inte främst för att ha turnérat världen runt med legendariska pop-institutionen Secret Service mellan 06-18 utan snarare för egna bandet Last Autumn’s Dream (LAD) där även Mic Michaeli, John Levén och Ian Haugland (Europe) ingick i laguppställningen en tid. LAD har släppt hela 14 album, turnérat flitigt och ändrat line-up några gånger, bl a har också Jaime Borger (Treat) och Marcel Jacob (Talisman) tidigare spelat i bandet.
Solaplattor har det också blivit. Så sent som i februari 2019 släpptes senaste (och utmärkta) ”Capricorn Six”. Nu när LAD har en paus har Erlandsson satt ihop Autumn’s Child. Även denna gång med en imponerande samling lysande musikanter, eller vad sägs om keyboardisten Jona Tee (H.E.A.T.), trummisen Robban Bäck (Mustasch, ex Eclipse), gitarristen Pontus Åkesson (Moon Safari) samt Claes Andreasson (Heartbreak Radio)? Andreasson, som tidigare producerat flera Last Autumn’s Dream skivor, har rattat spakarna även här tillsammans med Erlandsson.
Ett illavarslande skräckfilmsinspirerat intro för oss in i ”Rubicon Sign” som tillsammans med ”Glory” är två habila melodiösa hårdrockslåtar. Problemet är bara att de aldrig riktigt lyfter. När dramatiken i ”Crying For Love” sparkar igång är vi dock igång på allvar! Här finns intressanta slingor, flyhänta solon samt mycket tidiga Bon Jovi i melodier och uttryck.
Därefter serveras vi idel delikatesser! ”Victory” är en ursnygg ballad där intrycken rusar genom skallen. Inslag av Beatles, Queen, Elton John och Slade bildar en synnerligen smakfull anrättning som man gärna återvänder till. ”I’m Done” är en odiskutabel höjdpunkt! Oemotståndligt lekfull och catchig på samma gång känns den som en hybrid mellan ”Action!” (Sweet) och ”Dream Police” (Cheap Trick). Kanske har det med gitarrsoundet att göra, men jag kommer även att tänka på Winger. Det doftar nämligen Reb Beach lång väg!
”Face The Music” är en helt underbar godispåse som lånar några toner ur The Cars gamla hit ”You Might Think”. I övrigt är det flera lyxiga praliner med såväl ABBA som Queen och ELO smaker. ”You’re Breaking My Heart Again” låter som om ett lyckat möte mellan Rick Springfield och Hall & Oates och ”Everytime” är ett riktigt Feelgoodnummer! En pianodriven pärla med catchig refräng, snygga körer, och smäktande stick. Melodierna påminner ibland lite om Elton John’s gamla klassiker ”Sad Songs”. ”Northern Light” har en Power metal trallig refräng och låter i övrigt som ett möte mellan ”När Vindarna Viskar Mitt Namn” (Roger Pontare) och ”Out In The Fields” (Gary Moore ft Phil Lynnot).
Autumn’s Child tar oss med på ett lekfullt äventyr genom sjuttio och åttiotalet. Här finns både Classic Rock, AOR, Brittisk sjuttiotalsglam och Power-pop framfört på ett fängslande och varierande sätt. Musikaliteten är fantastisk, produktionen är dynamisk, varm, välbalanserad och njutbar. Det är ett oerhört kompetent och gediget hantverk och absolut en skiva att återvända till tack vare sin mångfald, übergrymma solon och slingor av Pontus Åkesson och Jona Tee, Erlandssons sköna rasp samt rika flora av influenser. Frånsett klanderfritt framförande är dock såsiga bluesvalsen ”Sayonare Eyes” och avslutande dussinballaden ”Heaven Knows Your Name” skivans stora magplask som hade kunnat strykas helt, men på det hela taget ger ”Autumn’s Child” mersmak. Det blir sällan tråkigt att lyssna vilket väger upp för de spår som inte är top notch.
