Det har gått tre sedan Hardcore Superstar släppte sin förra skiva ”HCSS”, ett album som aldrig riktig lyfte förutom några enstaka spår. Nu är alltså bandet tillbaka med ett nytt alster och de verkar ha hittat tillbaka till essensen som genomsyrar Hardcore Superstar.
Första singeln ”Have Mercy On Me” från denna skiva kom nästan ett år innan skivsläppet och det fullkomligt osade Hardcore-hit ála ”We Don’t Celebrate Sundays”. Därefter har vi med jämna mellanrum bjudits på singelsläpp efter singelsläpp.
Det är härligt att höra att Hardcore har hittat tillbaka till det som faktiskt kännetecknar bandets liveframträdanden: energi och glädje, något som jag personligen saknade på deras förra skiva. Dock lämnar låtmaterialet, undantagsvis från singelsläppen, lite att sakna. Låtar som ”Hit Me Where It Hurts”, ”The Others” och ”Never Cared for Snobbery” har en anonymitet och försvinner i mängden och är något som medför att ingen specifik låt riktigt står ut.
Musikaliskt märks det tydligt att Vic Zino tagit mer plats och bidragit med tuffa riff och melodier. Textmässigt, inte minst på låtar som ”Baboon”, finns det inte mycket att hämta men å andra sidan är partyrock inte den typ av musik man vänder sig till för att hitta djupa texter.
Trots att jag inte är särskilt imponerad av detta alster så tycker jag ändå att den förvaltar Hardcores själ rätt väl och några av låtarna kommer att vara ett naturligt tillägg till bandets shower.
