[media-credit id=41 align=”alignnone” width=”500″]
[/media-credit]
Det är sällan jag blir både överrumplad och extatisk över ett albumsläpp. Men ibland händer det, och det är vid dessa tillfällen som det är så vansinnigt kul att vara recensent. Det är inte nödvändigtvis så att skivan ifråga får 5 i beyg för det – ibland kan det finnas toppar som är såpass extrema att man får svindel, men så finns det dalar som dämpar svindeln och får en att nyktra till. Jag skulle säga att Aenaon är precis ett sådant band.
Hypnosophy är grekiska Aenaons tredje fullängdare sedan 2005, så de är inte överdrivet aktiva. Skivan släpps via bolaget Aural Music, ett litet bolag som tidigare överraskat med de två fantastiska Isländska black metalbanden Dynfari och Carpe Noctem. Här är ännu ett unikt och intessant släpp att imponeras av.
Musiken kan beskrivas som progressiv black metal, influerad av King Crimson vid tiden för In the Court of the Crimson King. Orestis Z’s saxofon följer Achilleas C’s och Anax flummiga black metalriff perfekt, sångaren Astrous är inlevelsefull, och det låter som om om det är flera olika sångare vars olika uttryck kompletterar och förstärker musiken. Det hade dock inte skadat med lite mer aggressivitet och ondska. Trummisen Nycriz trakterar även instrument sitar och bouzuki.
Kombinationen av stilar, röster och instrument är bisarr, teatralisk och fullkomligt unik. De påminner kanske något om norska Arcturus, fast något mer flippade. Det finns ändå några dalar på plattan, men de är få. Det rör sig egentligen mest om att det blir lite övermäktigt mycket att smälta ibland, och som sagt, lite mer black metal-ondska är alltid önskvärt.
Lusten att utvecklas och vara annorlunda tycks naturlig för Aenaon – det känns inte ansträngt. Jag får samma känsla som när jag upptäckte System Of A Down för sisådär 15-16 år sedan; här var ett band som faktiskt hade en slags variation och förmåga att omfamna massor av stilar och uttrycksformer utan att det lät konstlat. Aenaon spelar en helt annan typ av musik, men grundinställningen är densamma. Ta bara inledande black metalutbrottet i “Tunnel” med påföljande saxofon och Axl Rose-liknande sång. Det är helt jävla omöjligt att detta ska vara bra – men det är det.
Jag kommer på mig själv med att undra vad de ska hitta på härnäst, och varje gång blir jag överraskad. Det här är ett av årets bästa album. Den där tio i topplistan för 2016 kommer bli hemsk att sammanställa, med tanke på hur många bra släpp det varit i år. Här är hur som helst ett av de absolut förnämligaste. Femman är svindlande nära.
För den som släpper fördomarna och ger sig hän är detta en fantastisk resa. Men det förutsätter nog att man gillar brittisk progg från tidigt 70-tal. Jag tror att Mikael Åkerfeldt i Opeth skulle älska Hypnosophy.
Anenaon – Hypnosophy
[yasr_overall_rating]
Band: Aenaon
Titel: Hypnosophy
Genre: Progressiv black metal
Skivbolag: Aural/Code 666
Speltid: 56 min
Releasedatum: 2016-11-25
Betyg: 4/5
Bästa Låt: Oneirodynia
Låtar:
1 – Oneirodynia
2 – Fire Walk With Me
3 – Earth Tomb
4 – Void
5 – Tunnel
6 – Thus Ocean Swells
7 – Phronesis / Psychomagic
