I tider när folk hoppar jämfota i glädje över AOR och annat melodiskt mjäk ställer Arch Enemy ner betongskorna på scenen och bevisar vem som är herre och dam på täppan med ett album som överträffar allt du tidigare trodde du visste.
Ingen uttnyttjade nog pandemin och den stiltje som då rådde bättre än Arch Enemys låtskrivarduo Michael Amott och Daniel Erlandsson som bidade sin tid, slipade sina vapen och finputsade stridsmaskinen. På andra sidan pandemin kom de ut med ett återfött sound, ny energi och inte minst, ett album som saknar motstyckte i modern metallhistoria då paret verkar ha varit inne i ett kreativt stimm. Varje låt på “Deceivers” är omsorgsfullt utmejslad, varje detalj granskad men utan att det blir stelt eller känns uträknat. Dock, detta handlar om pur perfektion, inget annat.
“Deceivers” är bandets första platta på fem år men på den tiden har de även hunnit blivit ett av genrens största band.
Öppningen med “Handshake with Hell” bjuder på en rejäl surpris om man inte hört energiknippet Alissa White Gluz sjunga med ren röst och som hon sjunger. Rösten är mjuk, fyllig och otroligt vacker och det funkar perfekt där Arch Enemy befinner sig idag både karriärsmässigt och konstnärligt.
Bandet innehåller förvisso två av världens mest hyllade gitarrister, dels Michael Amott själv med sitt mer klassiskt melodiska spel a la Michael Schenker, Uli Roth och Frank Marino men där Jeff Loomis (tidigare i Nevermore) mer tekniska shredderstil kompletterar Michaels stil perfekt, men dock vill jag pusha lite extra för snabbfotade Daniel Erlandsson bakom trummorna. Mycket av Arch Enemys styrka sitter i hans handleder och fötter då hans trumspel driver på och understryker låtens själva struktur.
Men allt detta vore, kanske inte bortkastat men det skulle kanske bli mer perifert utan Alissas röst och uppenbarelse.
Live är det ingen tvekan om vem som sparkar hårdast röv om man så säger. Dock så handlar detta om en skiva som kan vara deras magnum opus – dock lämnar jag dörren öppen för att nästa platta kan ta dem till nya höjder. Känner jag Michael Amott rätt så vet jag att han inte vilar nöjt utan är i ständig förändring.
Band: Arch Enemy
Titel: Deceivers
Genre: Melodisk dödsmetal
Skivbolag; Savage Messiah / Century Media
Realese: 22 08 12
Bäst: “Handshake with hell”, “One last time”, “House of mirrors”
Speltid: 45 minuter, 9 sekunder
Betyg; 4,5/5
