En gemensam turné med Powerwolf och Gloryhammer är mer eller mindre en power metalälskares våta dröm. Att det var två av genrens just nu hetaste band som intog Fryshuset denna extremt regniga novemberkväll märktes verkligen på mer än ett sätt. Dels så blev konserten uppgraderad från Klubben till stora arenan på grund av det stora intresset och dels på hur publiken verkligen var på tårna redan innan första låten. Gloryhammer använder sig av Tom Jones gamla örhänge Delilah som intro och redan där var allsången hög. Då jag har sett båda banden förut och vet hur bra de kan vara live så hade jag höga förväntningar inför kvällen och de kom verkligen att infrias. Båda banden levererade på absolut högsta nivå och publikens gensvar var maximalt så Fryshuset var nog inte långt från att rulla ner i Hammarbykanalen.
Först ut var Gloryhammer som spelade i Stockholm för första gången. I den fiktive Angus McFife (Thomas Winkler är hans riktiga namn) har de en fantastisk frontman som både lever sig in i sin roll fullt ut och dessutom sjunger bra. Från första till sista minut under den timme de spelade var det en enda lång triumffärd för bandet då publiken verkligen lydde minsta uppmaning från Angus och hans medmusikanter i bandet. Publiken sjöng med i varje låt men allra högst blev allsången i den extremt trallvänliga Angus McFife som kom redan som tredje låt. Innan dess hade en av mina personliga favoriter Gloryhammer redan hunnit avverkas. Hootsforce, med sin allsångsvänliga refräng, tillhörde kvällens höjdpunkter. Den har växt fram som en stor favoritlåt för mig. The Unicorn Invasion of Dundee avslutade en timmes ren glädje bland både publik och som det såg ut även för bandet. Man kan tycka vad man vill om Gloryhammer och deras enhörningar och troll, antingen älskar eller hatar man dem gissar jag, men den glädje de sprider hos publiken skojar man inte bort i första taget. Jag tillhör definitivt den kategori som älskar bandet.
En halvtimme efter att Gloryhammer avslutat sin spelning var det dags för Powerwolf att inta Fryshuset med sin “holy metal mass”. Senast de spelade på Fryshuset var det runt 800 åskådare vilket hade växt till minst det dubbla denna kväll. Svensk publik brukar ofta bli anklagad för att vara trist och tråkig men det var inget som märktes ikväll. Redan efter öppningslåten Fire and Forgive så blev sångaren Attila Dorn överröstad av publiken och fick vackert stå och lyssna på ett massivt “Powerwolf Powerwolf Powerwolf” en stund innan han lyckades göra sig hörd. Om det var en triumffärd för Gloryhammer vet jag inte hur man ska beskriva vad det var för Powerwolf då de fick ÄNNU större jubel och gensvar från den stora publiken. Attila Dorn och keyboardisten, världens enda leadkeyboardplayer, Falk Maria Schlegel interagerar så mycket de bara kan (fram till Falk Maria tappade rösten) med publiken konserten igenom och gensvaret de får är enormt. Publiken är med på minsta lilla vink. Låtar som Demons Are a Girl’s Best Friend och Resurrection By Erection tillhör de som har högst allsång. För mig tillhörde Killers with a Cross och Armata Strigoi höjdpunkterna. Som avslutning kom givetvis Sanctified with Dynamite och Werewolves of Armenia, Coleus Sanctus spelades mellan dem också, och skulle de ha klivit av scenen utan att ha spelat dem hade jag blivit förvånad. Werewolves of Armenia är den perfekta avslutningslåten där man lätt får med sig publiken i “Ho! Ha!” delen. Detta var första gången jag inte såg Powerwolf i dagsljus så nu fick jag äntligen ta del av deras snygga ljusshow vilken man inte sett så mycket av i fullt dagsljus.
Sämst under kvällen var den relativt stora del av publiken som gick innan extranumren och följaktligen missade 3 ytterligare kanonlåtar. Jag har aldrig förstått mig på det beteendet oavsett om det är en konsert eller ett idrottsevenemang. Varför gå tidigare? För att komma hem snabbt gissar jag men varför då gå dit överhuvudtaget? Det är som att gå när det är 10 minuter kvar av en film på bio och det har jag svårt att tro att de gör.
Sammanfattningsvis så hade jag fantastiskt roligt denna kväll så betyget kan inte bli annat än full pott. Det är inte ofta man kan dela ut det för båda banden en kväll men ikväll hände det.
