På fredagen var det ett kärt återseende när Powerwolf besökte festivalen med sin holy heavy metal mass. Powerwolf har vid de tre tidigare tillfällen jag sett verkligen levererat så på förhand var detta en av festivalens höjdpunkter. Att de spelade på Rock Stage som sista band innan Iron Maiden skulle ta över Festival Stage innebar att det var en enorm publik som beskådade spektaklet Powerwolf. Sångaren Attila Dorn är en publikdomptör ut i fingerspetsarna och med hjälp av keyboardisten (världens enda lead keyboardist) Falk Maria Schlegel lyckas de få med sig den månghövdade publiken i diverse allsångslekar. Det är lite småroligt att höra 20000(?) människor stå och sjunga allsång i Resurrection by Erection eller Sanctified with Dynamite.
Bandet fläskade som vanligt på med mängder av pyro och en snygg scenshow överlag. Att de inte har någon basist på scenen är inget man tänker på utan det funkar bra. De båda Greywolf på gitarr är väldigt samspelta och synkroniserade i det mesta de tar sig för på scenen. När de gäller låtar är det ett bra urval från karriären vi bjuds på. Amen & Attack och Armata Strigoi tillhör höjdpunkterna. Jag har alltid tyckt att den avslutande Werewolves of Armenia är en av deras bästa låtar. Kul att de spelar den men den borde kanske inte ligga som avslutningslåt. En låt som Demon’s are a Girls Best Friend hade nog passat bättre där. Skifta plats på dem så blir det kanon. Jag saknade Killers with a Cross men man kan ju inte alltid få allt som man vill.
Power metal är oftast riktigt bra live och Powerwolf var inget undantag den här gången. De tog tillvara på sina 75 minuter på scenen på absolut bästa sätt. Min gissning är att det var rätt många i den stora publiken som aldrig hört dem förut och att bandet nu fått ett stort antal nya fans. Jag har svårt att tro att någon som såg dem var missnöjd med vad de fick se och höra. Jag vill definitivt se dem en femte gång.
Betyg: 4/5
Bäst: Amen & Attack, Armata Strigoi, Werwolves of Armenia
