British Lion är ett hårdrocksband bildat av Steve Harris, mest känd som basist i Iron Maiden. Steve bildade bandet för att spela på mindre ställen, till skillnad från de stora arenor som Iron Maiden spelar på och som ett utlopp för hårdrocksorienterade låtar där han kan experimentera med olika basgitarrstilar. I gruppen ingår även sångaren Richard Taylor, gitarristerna David Hawkins och Grahame Leslie, samt trummisen Simon Dawson.
Debutplattan ”British Lion” släpptes 2012. Den marknadsfördes först som ett soloalbum av Harris, med de andra musikerna beskrivna som hans kompband. Projektet ändrades sedan om till ett fristående band, med de flesta låtar skrivna av Steve, Richard och David. Gruppens andra album ”The Burning” släpptes i januari 2020. Deras konserter har blivit mycket omtyckta. Just nu är de ute på en två månader lång Europaturné, där ett utav stoppen blev på Sweden Rock Festival.
Det var fascinerande att titta på Steve Harris. Under hela konserten tycktes ögonen oftast landa på honom, eftersom han är väldigt uttrycksfull på scenen. Även om Steve inte hade en mikrofon, så sjöng han med i varenda låt och hans fingerrörelser över basgitarren var en fröjd att beskåda. Harris var också den som rörde sig mest och förflyttade sig överallt på scenen. Hans inlevelse och utstrålande energi smittade av sig på publiken. Grahame höll en lägre profil, men hade en naturligt glad aura omkring sig och han är en mycket bra gitarrist. Hawkins spred också glädje med sitt leende och väldigt skickliga gitarrspelande.
De skriver texter om livet runtomkring dem och självupplevda saker. “Spit Fire” till exempel, handlar om att förlora någon, i det här fallet en far. Vibrationerna från trummor och bas kändes genom kroppen. Det blev ett härligt, klassiskt hårdrockstunggung under bland annat ”The Chosen Ones”. Den melodiösa midtempolåten hade en fin melodi. Publiken blev ordentligt taggade och klappade i takt, vilket de gjorde många gånger under konserten.
Trummisen gjorde ett bra jobb. Även med små rörelser fick han fram stora ljud och mycket rytm. Energi fanns på ett eller annat sätt under hela framträdandet, mest på grund av Harris kvicka fingrar över bassträngarna och inlevelsefulla agerande på scenen. Alla är bra musiker, men personligen tyckte jag att gruppen kändes lite ojämn eller löst sammansatt. Den samspelta gemenskapen kunde varit bättre. Fansen håller säkert inte med mig och jag måste ändå säga att det var en bra hårdrockskonsert.
Betyg: 3,5 av 5
