Att ta bilen till Tyskland är numera både ett dyrt och omständligt sätt. Även om man har bokat tid på färjan över så betyder det inte att man kommer med den, och plötsligt så försvann den lilla marginal jag hade för att ta mig till Hamburg, checka in på hotellet och sen till Markthalle för att få bevittna Indoor Summer 2022. Den vänliga personalen såg till att jag fick på mig lämpligt armband och jag slussades in i lokalen. Först så var det en större baravdelning och där var det inte mycket folk. Jag tänkte en stilla tanke, och man förstår att det inte kan vara lätt att inleda en festival då publiken tenderar att dyka upp senare på kvällen. Så jag slog upp dörren för att ta mig ut framför scenen där Captain Black Beard var i full gång, och möttes av en fullsmockad lokal. Det fanns inte många millimeter att kryssa sig fram på för att kunna ha en möjlighet att se bandet. Den till största delen tyska publiken höll verkligen låda och det är sällan som man möts av den här ljudnivån redan vid det första bandet.
CBB har genomgått många olika faser, men verkar nu ha hittat hem ordentligt. Det märks både på scen och i publikhavet, när exempelvis udda fåglar som Flamenco och Disco Volante bränns av i den stekheta lokalen. CBB kan väl knappast anklagas för att vara ett gäng vältränade posers, utan ser ut som vi människor gör iallmänhet och att man kör med en enhetlig klädsel uppskattas säkerligen lite extra i Tyskland. Bandets obestridda ledare Robert Majd seglar runt på scengolvet, ner i fotodiket, hänger i eller över publiken och sprider positiv energi som får hela hallen att gunga.
Indoor Summer har verkligen lyckats med att få ihop en fantastisk lineup, där varje band bidrog just med sin särart och som recensent så får man försöka bedöma allas insats efter just det och inte som en jury i Eurovision eller Let’s Dance. CBB sitter med ett trumfkort i Martin Holsner som sjunger rakt in i värmeväggen och höjer temperaturen ytterligare några grader.
Bandet börjar få ihop en bra skara låtar och tar sig sakta men säkert mot den nivån som gör att man skulle vilja se bandet i en riktig konsert och inte bara på festivaler. Eftersom jag missade nästan halva spelningen så är det självklart lite svårbedömt men när man såg publikens eufori i Headlights så kan man vara säker på att Captain Black Beard gjorde en riktigt bra insats.
Betyg: 4/5
