Jag har följt arvikabandet sedan de släppte “Into The Night” 2008. De har i princip låtit likadant på alla de tidigare skivorna. Visst, det har funnits små nyansskillnader mellan albumen, men man har aldrig behövt fundera på hur bandet skulle låta inför nästa skivsläpp.
På nya plattan “Zenith”, så har man delvis stigit av den väl upptrampade stigen och blivit mer melodiösa. Jämför man med bandet hårdaste material, så är det en klar skillnad. Men jag skulle för den skulle inte påstå att man börjat lira AOR eller något sådant. Ska jag beskriva hur det låter, så kan man säga att musiken mestadels låter som förut, men man har gjort mer melodiösa sångslingor och använder sig av körsång. Alla låtar är inte lika melodistinna och radiovänliga. Det finns även några riktiga metalspår, som till exempel “Searching For You” och “Thunder Of Hell”. Dessa låtar hade lätt platsat på förra skivan. Låter det splittrat? Ja, en aning skulle jag vilja påstå. Det som ändå talar för Enforcers nya platta är ändå, att de flesta låtarna är riktigt bra. Fast “Sail On” kunde de lika gärna ha spolat redan i förproduktionsfasen och balladen “Regrets”, den balanserar mellan att låta riktigt bra och nästan låta som en ballad gjord av ett gäng tonåringar, som precis börjat skriva låtar.
Jag vet inte om man har släppt alla spärrar och haft helt fria tyglar när man skrev denna platta eller om det helt enkelt är gamla låtideér man använt sig av. Jag har lite svårt att tro att man sätter sig ner och skriver ihop ett så pass mångfacetterad/splittrat album på en pisskvart i alla fall. På det hela taget så fortsätter Enforcer att vara en band som jag vill lyssna på. Nu hoppas jag inte att de har nått zenit i och med denna skiva, utan att de kan fortsätta utvecklas även i framtiden.
