När man skall presentera något i vetenskapliga sammanhang brukar man först få ange eventuella conflicts of interest; Finns det några omständigheter som gör att det jag kommer att presentera inte kommer att vara helt objektivt? Mina conflicts of interest är – jag gillar Smash into Pieces. Jag vet att det är omtvistat om detta är hårdrock eller inte, men i min värld platsar det, och framför att gillar jag Chris Adam Hedman Sörbyes röst, som i sina bästa stunder påminner om en light-variant av Disturbeds David Draiman. Jag tycker också (ibland) om Takida, men förstår mig absolut inte på Volbeat.
Puh. Med det sagt tar vi oss an SIP:s nya skiva Rise and Shine som släpptes 27/1 på Sony Gain. Här måste jag säga att jag tyvärr blir lite besviken. Efter att ha lyssnat igenom skivan ett antal gånger så är det ändå inget som riktigt fastnar. Visst är det snyggt och välproducerat, men det finns ett drag av lättsmält tuggummirock över det hela som drar ner helheten. Jag vet inte om det är bandet själva som valt att dra åt det här hållet, eller om Sony ligger på för att göra det hela mer kommersiellt tillgängligt, men personligen tycker jag det är fel väg att gå. Bandets debutskiva Unbreakable hade betydligt mer känsla, den senare The Apocalypse DJ började dra åt det här hållet, och Rise and Shine känns nu till både text och musik som att den tydligt riktar sig mot en yngre publik med musiksmak mellan pop och hårdrock. Det gör också att man med lätthet skulle kunna se bandet framföra i stort sett vilken som helst av låtarna från Rise and Shine på någon av alla dessa tusentals uttagningar till Melodifestivalen som verkar pågå, och det är känns synd. Om man istället fortsatt mer åt rockspåret hade resultatet blivit så mycket bättre. Potentialen finns ju tveklöst där.
Men, visst innehåller plattan guldkorn. Av de spår som släppts på singel tidigare är båda Merry Go Round och Let Me Be Your Superhero helt ok, medan jag gärna passar YOLO vidare till kidsen. De låtar som jag fastnar mest för är istället de lite lugnare, framför allt Save It for the Living med sina drömska, lite sorgsna trumspår, halvlugna (förvisso Mello-kompatibla) Higher och balladen In Love with Love. I alla dessa kommer CA Hedman Sörbyes röst till sin fulla rätt, och dom känns lite mer genuina är de mest lättsmälta rockspåren. När bandet till sist kör på lite rockigare i sista spåret Rise and Shine låter det riktigt bra, men risken är att många slutat lyssna aktivt för ett tag sedan. Jag hade velat ge skivan ett bättre betyg, men sorry, det här är för kommersiellt även för mig.
Smash Into Pieces – Rise And Shine
[yasr_overall_rating]
Band: Smash Into Pieces
Titel: Rise and Shine
Genre: Rock/Metal
Skivbolag: Sony Music/Gain
Releasedatum: 2017-01-27
Bästa Låt: Save it for the Living
