Mangel delux? Eller bara tröttsamt kaka/påkaka mangel? Därom tvistar de lärda. Jag står som oftast med ett ben på varje sida, lite sådär rockigt bredbent och funderar. Å ena sidan går jag igång på detta, vissa låtar griper tag i min medålders näve och hyttar den rakt upp i luften, å andra sidan gör vissa låtar att jag vill gotta ner mig i en vilostol och ta en välförtjänad tupplur.
High on Fires sjunde släpp “Luminiferous” tar rygg på de föregående “Snakes for the devine” och “De vermis mysteriis” på ett ganska naturligt sätt men jag känner en viss tvekan då jag saknar något på “Luminiferous”, och om jag anstränger mig tillräckligt hårt saknar jag lite av det där extra jävlar anamma som framför allt “De vermis mysteriis” bjöd på. Det blir lite väl flummigt och släpigt i t ex “The Cave” och av någon anledning ger mig “The Falconist” lite Motörhead-vibbar, är det sången? Som bäst är High On Fire i käftsmällar som punkiga “Slave the hive” eller titelspåret “Luminiferous” som även den bjuder på lite punkig aura. Tyvärr blir det mesta på plattan något tröttsamt och direkt tråkigt, “The black plot”, “Carcosa”, “The sunless years” “The dark side of the Compass” och “The lethal chamber” är alla exempel på det.
Jag gillar detta ibland, jag tröttnar fort ibland, och ibland, ganska sällan tycker jag att detta är ett mästerverk. Dessa dagar är dock lätträknade. High on Fire ger mig alltid Mastodon-vibbar, ett band jag lärt mig att beundra. Om jag ska ge någon vägledning så är High On Fire ett Mastodon-light, och vi vet ju alla hur bra lightprodukter är för kroppen..
Band: High On Fire
Titel: Luminiferous
Genre: Doom/stoner metal
Skivbolag: Century Media
Releasedatum: 15-06-19
Betyg: 5/10
Bästa låt: Slave The Hive
Swedish
English
German
French
Italian
Portuguese
Spanish
