Brittiska The Struts är ett band som verkar ha gått många svenskar förbi. Rockbandet från England har sedan 2016 endast spelat tre gånger i vårt avlånga land, senast i augusti i år på ett ångande hett och svettigt Kägelbanan i Stockholm.
Deras föregående skiva “Strange Days” skrevs och spelades in mitt under pågående pandemi 2020 och präglas av flertalet gäster i form av Robbie Williams, Phil Collen och Joe Elliot från Def Leppard och Tom Morello för att bara nämna några. På denna fjärde skiva står bandet åter igen på egna ben, även om flera utomstående låtskrivare än inblandade. Bandet själva beskriver den som deras bästa album till dags datum så mina förväntningar är skyhöga!
Öppningslåten tillika första singeln från skivan “Too Good At Raising Hell” är en riktig rockrökare – glammig och energisk, bland de bästa låtarna jag hört i år. Efterföljande “Pretty Vicious” är som en flörtande smekning – sexig och med groove. Bandets hit “Could Have Been Me” från deras första skiva “Everybody Wants” har fått ett yngre syskon “I Won’t Run”, den är fängslande och allsångsvänlig – en riktig showstopper.
“Do What You Want” med sitt AC/DC-doftande intro är en rockdänga sådär som bara Struts kan göra, flamboyant och medryckande. För att inte tala om “Rockstar” som är vad man vid det här laget skulle kunna kalla en riktig typisk The Struts-låt, fartfylld och glammig. “Remember The Name” för tankarna till Rolling Stones med ett uns av bluesiga toner. “Bad Decisions” visar upp en mörkare sida, en där livet inte bara är fest och roll n’ roll och efterföljande “Better Love” handlar om att släppa taget om destruktiva förhållanden.
Avslutningslåten “Somebody Someday” är en cover av Ian Hunter’s låt “Irene Wilde” från 1976 som bär en annan titel. Låten hade dock lika gärna kunnat vara deras egna, Struts är nämligen oerhört skickliga på att göra covers och “Somebody, Someday” är inget undantag. Luke Spillers röst blåser verkligen nytt liv i den.
“Pretty Vicious” är i ett första anblick inte det slag i ansiktet som man skulle kunna förvänta sig. Istället speglar skivan ett band som har mognat och som vågar utmana sig själva i att utvecklas. Och som de har! Här visar de verkligen att The Struts är mer än bara en rock n’ roll-sensation. De är också skickliga låtskrivare och musiker. Adam Slacks gitarrspel är bättre än någonsin. Luke Spiller sjunger som en gud och är en frontman av rang (det är knappast någon hemlighet) men på denna skiva överträffar han verkligen sig själv.
Glittern och glamouren som infinner sig på de första skivorna lämnar plats åt ett mer sofistikerat sound och t.o.m. texterna bär ett annat djup och ett visst mörker. Förstå mig rätt, fans av bandets tidigare skivor kommer definitivt att känna igen sig. Men det är uppfriskande att höra ett band som vågar ta steget, lämna sin trygghetszon och prova något mer avskalat och äkta.
En liveupplevelse med The Struts är allt som krävs för att övertygas om att rocken är i högsta grad levande. Bandet besitter rockstjärnestatus som få andra i dagens rockvärld gör och levererar liveupplevelser av rang. Med “Pretty Vicious” i bagaget är de verkligen redo att ta världen med storm – det är de verkligen värda!
Artist: The Struts
Titel: Pretty Vicious
Genre: Rock
Skivbolag: Big Machine Records
Releasedatum: 2023-11-03
Bäst: Too Good At Raising Hell, I Won’t Run och Bad Decisions
Betyg: 4/5
