Den 16:e september levererade Starcrawler sin tredje fullängdare She Said. Hela fem singlar föregick släppet, som ändå innehåller tio spår i sin helhet, så det var generöst. Bandet har också hunnit släppa en cover på If You’re Gonna Be Dumb, You Gotta Be Tough tidigare i år som finns med bland Jackass Forevers soundtrack, men som däremot inte platsade på She Said. Ytterligare ett samarbete med en av jackassmedlemmarna går att finna i musikvideon till en av singlarna, Roadkill. Det är ingenting som förvånar mig. Som så ofta med Starcrawlers videos så kan man räkna med att det dyker upp välbekanta ansikten. Kändisar i form av Danny Trejo, Josh Homme och David Hasselhoff har tidigare dykt upp i deras produktioner.
Men nu ska jag inte snacka videos. She Said är ett album som jag tycker har mer grungevibbar jämfört med Starcrawlers tidigare alster. Den punkrockiga attityd som bandet haft med sig i ryggsäcken från start har däremot inte tappats under resans gång. Det ser man till exempel i energiska Runaway.
Albumet börjar med Roadkill och följs därefter av titelspåret She Said. Det är inte en duo som agerar dragkrok på mig. Jag måste medge att jag hade högre förväntningar på coola Arrow De Wilde & CO än det jag möts av.
Det är ganska korta låtar överlag på albumet. Tre av dem är under tre minuter långa. Perfekt för en riktig rykare eller stämningsfull interlude tänker jag, men det tycker jag inte att man tar tillvara på fullt ut.
Basen i Jetblack är i alla fall medryckande och dansant, och gitarrsolot i Stranded rör någonting inombords. Överlag är Henri Cash övertygande som gitarrist. Hans spel har växt genom åren och han har kommit att bli en gitarrist som jag respekterar.
Det murriga, som till exempel grungeinslagen, på det här albumet kan ha en dövande effekt på en under lyssningen. Att lyssna på Broken Angels känns som att somna i baksätet på bilen med något monotont på radio i bakgrunden. Det finns faktiskt fler sövande än intressanta spår på albumet. Det är liksom inte mycket som sticker ut och rör om i mig. Det är ett okej album som är trevligt att lyssna igenom men inte mycket mer än så. Bortsett från mitt moment med Stranded och grooviga Jetblack så har jag inga andra milstolpar att referera till. Det finns dessutom ingen utpekad hit från materialet tycker jag. Betyget för She Said blir 2,5.
