Ghosts mastermind Tobias Forge gör som “Tjabo”, det vill säga vänder blad. Det är nu dags att skriva ännu ett kapitel i historien om Ghost och denna gång befinner vi oss i en kaotisk, lätt dystopisk samtid, en framtid som var bättre förr precis som den alltid är på film.
Musikaliskt är detta kanske Ghosts mest utmanande album där influensbanken fått ytterligare ingredienser. Det låter 80-tals hårdrock a la LA korsat med norskt 90-tals mörker. Omöjligt, ja men på något sätt får Forge ihop det och gör en egen spökbrygd av det hela. En dekokt som tagit honom från en källare i Linköping till hela världen som arbetsplats. Visst, de där stenhårda patchtrollen klagar om att det inte är hårdrock men vem bryr sig när man har en större vision än bara att tillfredsställa dem som vill vara elakast i klassen.
Impera är uppbyggt för att framföras från en scen, det finns en overtyr, det finns ett bärande tema med berg och djupa dalar. Inte helt olikt hur de gamla operamästarna arbetade. Dramatik korsat med en bärande idé. Lysande framfört i rockkostym och lite snällare än King Diamonds skräckkabinett.
Ghosts signum är Forges röst. Lätt att känna igen då den går igenom bruset bland tio tusen blåkopior. Det är kanske i Forges fall inte är en gåva ifrån gud utan precis tvärtom.
På plattan medverkar en kohort av det bästa vi har i Sverige. Hux Nettermalm, Fredrik “Kulle” Åkesson och Martin Hederos har bidragit med sitt yrkeskunnande och Salem Al Fakir, Vincent Pontare och Jocke Berg med sina pennor. Summar summarum är detta en platta vare sig Queen, Abba, King Diamond eller Satyricon hade skämts för.
Forge gjorde det igen. Hade du tvivlat på det?
Artist: Ghost
Titel: Impera:
Label: Loma Vista / Universal
Releasedatum: 22-03-11
Bäst: “Kaisarion”, “Call me little sunshine”, “Twenties”
Betyg: 4,5/5
