ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

At The Movies – The Soundtrack Of Your Life Vol.1

245 Shares

I Coronas fruktansvärda kölvatten så har det fötts många nya okonventionella idéer, som i mångt och mycket har berikat det året som vi förbannat mer än något annat. Chris Laney satt hemma och funderade vad han skulle göra när inte längre Pretty Maids kunde åka på turné och möjligheten att träffa andra musiker var en omöjlighet. Så föddes idéen om att göra ett torsdagsprojekt med en låt från filmens värld, och plötsligt så var allt i rullning.

Själv så beslöt jag att göra en minst lika udda recension i kombination av en intervju med producenten och gitarristen Chris Laney (Pretty Maids, GoK) samt sångaren Björn Strid (Soilwork, The Night Flight Orchestra) och hur resultatet blev får ni läsa här.


Redan tidigt så föddes tanken på att göra just filmmusik, och Chris Laney tyckte att namnet At The Movies kunde passa för projektet. Den första personen som Chris kontaktade var just Björn Strid som fick en demo som var PoP! Goes My Heart (Hugh Grant) som dock inte finns med på debuten. Den som först dock ville realisera det hela var Pretty Maids trumslagare Allan Sørensen som var mitt i ett studiobygge som Chris hjälpte till med genom att skicka videos till varandra. Så på bara ett par dagar så hade At The Movies samlat sina trupper. Från början så var det bara tanken att det skulle spelas in en Rocky-låt No Easy Way Out (Robert Tepper) och det var en låt som Björn Strid alltid hade velat göra. Föga visste man då att det hela skulle så växa och bli till ett torsdagsprojekt med många inblandade.

Att man med At The Music anknöt till något som var både ålder och musiköverskridande blev fort uppenbart. Man valde att inte bara ta de flest självklara låtarna och i de fall man kände att så var fallet så vill man pressa sig över den normala förmågan och skapa något nytt. Helt plötsligt så hittade ett gäng hårdrockare det folkliga och euforin på Youtube kändes nästan overklig för gänget. Intentionen för ATM var aldrig att göra en platta, även om en del kollegor inom branschen trodde att det var ett slugt businessdrag.

Själva arbetsprocessen bakom det hela skedde genom att samtliga fick vara med och bestämma vilken som skulle bli ”veckans låt” och sen så gjorde Chris grunddemon och vidare så fick alla bidra med sin del och plötsligt så var det en helt egen skapelse. Det gällde inte bara musiken även alla dessa videos som släpptes på Youtube.

För Björn Strid så hade våren inte alls blivit det man hade förväntat sig. The Night Flight Orchestra hade precis släppt albumet Aeromantic och hade hastigt och mindre lustigt fått avbryta sin Europa-turné. Så att ATM dök upp passade utmärkt i en tid då man skulle hålla sig hemma, och inte träffa andra. Att få chansen att sjunga låtar av så vitt blandade artister var en oerhörd utmaning och visst fanns tvivlet där ibland men desto större blev självförtroendet när Björn lyckades så bra med sina tolkningar. Under det här halvåret så menar Björn själv att han har utvecklats som sångare och det har varit perfekt nu när han inte varit ute och turnerat att få hålla igång rösten.

At The Movies har alltså blivit till utan att samtliga har träffats i det verkliga livet. Tanken initialt var att ha olika musiker på varje låt men redan efter den första så kände Chris och Allan att man hade fått ihop en lyckad kombination som blev grunden till det hela. Men lite grädde på moset fick man när ex.Kiss gitarristen Bruce Kulick ville vara med och bidra och då passade extra bra när man gjorde det i Ronnie Atkins comeback med We Don’t Need Another Hero (Thunderdome).

Man har även med ATM Youtubevideos personifierat den här tidseran av hur man tvingas att jobba under Corona. Jobbet att klippa ihop det hela stod Allan Sørensen och Pontus Egberg för, och medlemmarna fick själva bestämma miljöerna på hemmaplan där Björn Strid var hetast med sin rekvisita. Lagom till juletider så släppte man också Wham’s Last Christmas på bland annat Spotify, men det är det bara den låten som ATM har på streaming. Om man vill lyssna på plattan i sin helhet så får man köpa ett fysiskt exemplar av en CD eller Vinyl. Något som kan kännas lite udda för alla som bara vill streama men också ett sätt för att säkra att musiker får en liten del av pengarna. Speciellt om man gör att coveralbum där royalties går till den som skrev musiken en gång i tiden. Mannen som slitit hårt för att få ut plattorna, merchandise och en massa andra spännande upptåg är Nikolas Krofta som har agerat som bandets manager och har lång erfarenhet med bland annat band så som Pretty Maids, Pink Cream 69 och Eclipse och räknas som bandets åttonde medlem.

Så om vi nu tar oss till albumet The Soundtrack of Your Life Vol.1 och återkopplar till varje låt så blir det så här:

Först ut så är det Rocky-klassikern No Easy Way Out som Robert Tepper framförde i original. Den här gången så blev det Björn Strid, och resultatet är i paritet med originalet. Självklart så låter det 2020 ljudmässigt, med betydligt tyngre gitarrer utan att för den skullen blir en hårdrockslåt. Chris tyckte att det här var en bra låt som han visste att han kunde ”lura” med Björn på och eftersom Strid tidigare sjungit in Burning Heart med Eshtadur så var det ytterligare en pojkdröm som uppfylldes med No Easy Way Out.

Från filmen Flashdance så hittade man Maniac (Michael Sembello) och det har närmast blivit en hårdrocksklassiker då band som Avantasia, Firewind och The Poodles spelat in vilket herrarna Laney och Strid visade sig vara helt ovetande om. Här fläskar man på med extra allt och Strids röst i kombination med Linnéa Vikström Egg blir otroligt saftigt och smaskigt.

Kan inte påstå att jag har något bestående minne från filmen St Elmos Fire, men ledmotivet är inget som man skämtar bort. Björn Strid såg det som en stor utmaning att mäta sig med alfahannen John Parr som sjöng och skrev originalet tillsammans med David Foster. Man kan konstatera att man inte bara lyfter originalet utan man gör det till en egen klassiker. För Chris blev det en nästan magisk upplevelse när filen från Björn damp ner i mailen och det var en känsla som jag delar.

Nästa låt ut på den röda mattan är en Bond-klassiker A View to a Kill (Duran Duran). Det var tydligen ett självklart val bland alla spännande Bond-låtar för ATM. Att tolka Simon Le Bons lätt skitnödiga sång kan inte vara helt lätt, och hade det inte varit för Allan Sørensens fantastiska trumspel så kan det här ha varit en aningens mer slätstruken version.

Att sedan ge sig på Dirty Dancing, och (I´ve had) The Time of My Life är i mitt tycke oerhört häftigt. Strid får igång ett riktigt Country-skorr redan från början och därmed så är segern vunnen i duetten med skönsjungande Linnéa. Det var så jävla kul att sjunga in den här och göra nåt som man aldrig gör annars och upptäcka fan, det här fixar jag, sa Björn i intervjun.

Lyssna på trumspelet på Wouldn’t Be Good, och man inser att för att det ska gå ifrån pop till hårdrock så krävs det tunga trummor och en pumpande bas. Gitarrerna är egentligen bara glittret i granen. Egentligen är det här en del av det 80-tal som jag har svårast för, men här blir det en örondänga som man somnar med och vaknar till.

Ronnie Atkins som vanligtvis sjunger med Pretty Maids har plågats av cancer, och tvingades operera bort en del av sin vänstra lunga men ville mer än gärna vara med At The Movies. En av hans absoluta favoriter var We Don’t Need Another Hero (Thunderdome) och frågan var om han skulle förmå sig att klara av den här uppgiften med tanken på det han har och går igenom fortfarande. Att kunna sjunga efter att ha varit borta ifrån det i över ett halvår var den stora frågan, och på vilket galant sätt Ronnie Atkins sätter den här låten. Total världsklass och onekligen så är det här min absoluta favorit på den här debuten.

När vi snackar öronmask så borde den ultimata öronmasken vara The Power of Love. Har man hört den en gång så krävs det mycket för att man inte ska gå och nynna på den i evigheter. Återigen så får kraftpaketet Björn Strid plockas upp för att tolka Huey Lewis och sången är som en Elvismacka med extra bacon, jordnötssmör och en banan. Mastigt onekligen, men varför spara på godbitarna?

Snuten i Hollywood dyker upp sen i skepnaden av The Heat is On och blir som en naturlig förlängning efter The Power of Love. Jag gillar rymden i ljudet här och jag fortsätter att tjata om trumspelet som är briljant. Måtte vi bara få se det här live någon gång! Chris Laney menade på att det här kanske var den roligaste låten att spela in och att spela gitarr till det här svänget är något man aldrig hittar i hårdrocken.

The Never Ending Story och Björn Strid goes Limahl, och Soilworkfansen sätter morgonkaffet i vrångstrupen? Knappast, för vid det här laget så har säkert de mest konservativa fansen insett storheten med den här sångaren och i kombination med Linnéa Vikström Egg, så tas vi med på en riktig saga. Tanken var att det här skulle vara det avslutande spåret på plattan och visst hade det varit passande. Häftigt är det att konstatera att At The Movies har hållit sig trogna till både arrangemang och tonart i samtliga låtar men ändå gjort det till något nytt.

Nu kunde man inte riktigt hålla sig och avslutningen blev istället Far From Over från Travoltas dansfilm Staying Alive. Originalet sjungs av Frank Stallone och filmen regisserades av Sylvester Stallone och därmed så knöt man ihop säcken efter att ha inlett med No Easy Way Out från Rocky IV. Det här var ett förslag från Björn och det ligger väl inte heller så oerhört långt ifrån var man gör vardagligdags. Tanken var att det skulle bara vara tio låtar men på CD’n så finns den med. Det här är nu en tvättäkta hårdrocksduett, vilket man inte så ofta bjuds på.

Chris Laney bjuder även på att nyheten att det blir en uppföljare redan den första januari, och At The Movies är bugg, folköl och folkparker så att man kommer känna igen sig även på nästa platta.

Att kombinera recension och intervju göra det mer personligt och aningen mer virrigt, men jag konstaterar att det här är ren och skär underhållning när den är som bäst. Klassiska filmisar som sitter som klister för de allra flesta och vill man genomströmmas av positiv energi (vilket kan behövas under det här skitåret) så kan jag starkt rekommendera The Soundtrack of Your Life Vol.1. Man får inte heller missa vilka underbara insatser Pontus Norgren gör på gitarren och Morten Sandager på keyboards.

Artist: At The Movies
Genre: Cinematic Rock
Skivbolag: Independent
Releasedatum: under ett antal veckor 2020
Betyg: 4/5
Bästa låtar: We Don’t Need Another Hero (Thunderdome), The Never Ending Story och
(I´ve had) The Time of My Life

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter