VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
krönika rocknytt

KRÖNIKA: Vi är satans pipel

68 Shares

Rockmusiken har alltid haft ett rykte om sig att vända sig till fan själv ända sedan blueslegenden Robert Johnson (1911 – 1938) gick ner till korsvägen för att sälja sin själ för att bli en jävel (!) på gitarr och säkerligen charma lite damer på sin väg mot helvetet.

Men redan på den tiden var själva historien om att en någon som var mycket skicklig på sitt yrke inte kunnat uppnå de på egen hand allmängods och mera av en vandrigsägen.
Samma rykte som Robert Johnson omgavs med gällde även för mästerviolinisten Niccoló Paganini (1792 – 1840) och många fler genom historien. Vad det beror på, troligen avundsjuka och missunnsamhet.


När jazz, blues och rockmusik blev var mans egendom så var det självklart ett hot mot det mesta men framför allt skulle de unga bli lydiga lärjungar i satans arme. Det var vuxenvärlden trodde i alla fall.
När så hårdrocken gjorde sitt intåg i slutet på 1960 – talet så blev den självklart ansatt av dem som ansåg sig veta bättre. Än värre blev det 1970 då Black Sabbath släppte sitt banbrytande och självbetitlade debutalbum.

Att bara börja plattan med kyrkklockor och ett riff byggt på tritonus, eller det så kallade “Djävulsintervallet” ( en överstigande kvart för er som behärskar musikteori) som till och med varit förbjudet att använda sig av periodvis då det klingade “oskönt” eller dissonant. Så klart att man blev satanist av att lyssna på det. Hade de som dömde hårdrocken som ond lyssnat på Geezer Butlers text så varnar den för att leka med mörka krafter. Ridå.

Alice Cooper, eller Vincent Furnier som han är döpt till är inte bara son till en präst utan han är själv djupt troende. Hans shower handlar i mångt och mycket att man blir straffad om man gör sådant som Gud inte gillar. Plattan och turnéversionen av “Welcome to my nightmare” (1975) handlar om något så aktuellt som psykisk ohälsa. Om man bara lyssnat och försökt förstå.
Jag minns här i Linköping och någon gång på 1990-talet när Deicide skulle spela på Skylten (klassisk konsertarena) och en politiker fick för sig att låten “Kill the christians” skulle vara “hets mot folkgrupp”. Jo, tjenare svarade jag i ett inlägg i Östgöta Corren där jag skrev om hårdrock under 25 års tid. Kristna är per definition inte en folkgrupp utan en religion. Man blir mörkrädd av sådan okunskap och ovilja i att sätta sig in i saker. Tyvärr har det knappast blivit bättre med den saken så här 25 – 30 år senare.

Mest klassik och även ett bevis på hur tokigt det kan gå var när tv-mannen Siwert Öholm (1939-2017) 1984 lurade Okej:s Anders Tegner att stå till svars för W.A.S.P.s scenshow. Anders blev rejält tillplattad oerfaren som han var och därmed ett lätt offer för Siwerts moraliska panik.

31 år senare bad Siwert Anders om ursäkt och jag tror att de faktiskt gillade varandra på slutet.
Hårdrock är kraftfull musik och det kräver kraftfulla texter och uttryck. Att ta i så man spricker för att sedan ta i lite till är fullt möjligt och helst något man bör göra. Det är lite som en musikal, det ska vara stora gester och “over the top”. Ta bara Rammstein och deras konserter som kanske är det mest sevärda som finns.

Black Metal är dock helt inriktad på ondska även om genren startades av Venom som mest var yta och knappast ren satanism när man skrapade lite på ytan. Här ger den dokumentären som gott på SVT en god bild över genren som ibland även jag har haft lite svårt att förstå. Ännu bättre är Thomas Seltzer (mer känd som Happy Tom i Turbonegro) och den lilla film han gjorde om Mayhems turné i Sydamerika ännu bättre. Han kryper innanför skinnet på Necrobutcher, eller Jörn Stubberud som han är döpt till, och eftersom de är uppväxta ihop så blir det ett varmt och fint porträtt av en musiker i en extrem genre.

Att chocka sin omgivning, att ifråga sätta sin samtid och att sprida fasa och oro har alltid varit hårdrockens credo. Så är det och så ska det vara. Men skrapar man på ytan hittar man så mycket mer.

Satanstoppen:
Venom – Welcome to Hell
Eagels – Hotel California
Black Oak Arkansas – Dont temp the devil
Robert Johnson – Crossroads
Danzig – Heart of the devil

Jerry Prütz

Jerry Prütz

Foto: Johnny Gustavsson
RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter