Etikett: krönika

Hur skulle din hårdrockskanon se ut? – Från maktens korridorer vill man nu införa någon typ av svensk kanon, det vill säga ett slags rättesnöre för vad som anses svenskt eller inte när det kommer till konst och kultur. Som frihetsälskande hårdrockare kan ni säkert lista ut vad jag tycker om det.

Numer har varje självutnämnd expert med ett konto på FB eller Insta möjlighet att säga sitt. Både bra och rättvist men se upp för åsiktspolisen…

Jag hade tänkt att skriva något lite trevligt och gubbgnälligt om hur illa jag tycker om unplugged, Mello eller självutnämnda skickliga musiker men det får bli en annan gång och inte när världen, eller Europa i vart fall, står i brand.

Jag inser redan direkt jag plitat ner rubriken att den är fel, kriget är ju redan här. Krig är skit, hårdrock är kärlek är min egentliga åsikt och även om jag ger blanka fan i Putin och hans anhang så drabbar det våra systrar och bröder i öst. Där måste vi visa medmänsklighet och kärlek.

I min roll som musikrecensent har jag varit som en gud, en domare och bödel i ett. Likt en Judge Dredd med vasst tangentbord har jag under snart 40 år hyllat, skändat och tyckt till om, främst, hårdrock.

Ofta utbrister folk i olika forum sin kärlek till något de kallar “80-tals” musik. Ett uttryck jag, som levde, verkade och växte upp på 1980-talet, står helt främmande inför. Rocknytts suraste gubbe, Jerry Prütz, reder ut begreppen.

Nästan alla pojkband, Britney, Pink och Kathy Perry har samtliga fått hits skrivna av ett gäng svenska hårdrockare.

För mig handlar hårdrock om att vara en finne i samhällets röv, att stå upp för sig själv, den man är och musiken man älskar.

Förbrödringen var total, det spelade ingen roll om man var halt eller lytt, ung eller gammal, homosexuell eller straight, turk eller svensk, svetsare eller aktiemäklare; några tjog patches på jeansvästen rådde bot på det mesta.

När är det läge för ett etablerat band att kasta in handduken – när man varit dålig längre än man har varit bra, när publiken sviker eller hälsan falerar? Rocknytts Jerry Prütz funderar i över frågan…

Hur tänker du egentligen, var du full när du såg bandet NN och vad har du egentligen för utbildning? Det är saker man kan få höra om man skrivit en recension som inte fallit läsaren på läppen. Man blir lika överrumplad varje gång fast man borde vara van efter drygt 40 år i yrket.

Vad är egentligen viktigast – texten eller musiken? Å andra sidan kanske det är en enhet som går hand i hand och skapar magi? Rocknytts Jerry Prütz tar sig en funderare på vad texten och musiken betyder för en låt och den som lyssnar.