krönika rocknytt

KRÖNIKA: 1984 – När hårdrocken fick sitt definitiva genombrott i Sverige

1984. Ett magiskt musikår där allt var möjligt. Hårdrocken blev alltmer framgångsrik och kontroversiella band som W.A.S.P. och Twisted Sister attraherade inte bara redan inbitna fans utan en hel generation av unga kids. I Stockholm hölls den första Monsters Of Rock galan, tidningen OKEJ slog försäljningsrekord och SVT fick sin första videotopplista i programmet Bagen. Detta och mycket mer ledde fram till hårdrockens definitiva genombrott i Sverige!

Storebror ser dig! Uttrycket myntades av författaren George Orwell i romanen 1984 som gavs ut 1949. I boken skildras en dystopisk framtid där en totalitär diktarur råder. Alla medborgare övervakas ständigt av regeringen vars ledare går under namnet storebror.

Kusligt träffsäkert när vi betänker digitaliseringen av vårt samhälle de senaste decennierna och den ökade övervakning det har inneburit. Självklart minns vi också realitysåpan Big Brother som var enormt populär under tjugohundratalets första decennium. Michael Radfords filmatisering av boken hade för övrigt premiär under hösten 1984 och brittiska popduon Eurythmics fick en duktig hit med ledtemat Sexcrime (nineteen eighty four). Själv var jag mer rädd för atomvapenkrig än för någons storebror. Vem skulle trycka på knappen först, Reagan eller Andropov? Jag var blott en tioårig snorvalp vars musikintresse låg i sin linda, men snart skulle jag via några kompisars storebröder bli medveten om att det fanns bra mycket mer spännande, farligare och tuffare band än de svärmorsdrömmar i pastellfärgade kläder som med gyllene skor vann Eurovision under våren.

Luciarock, Monsters of rock, Rockbox, Bagen, OKEJ, Rocket, Tracks och Norrsken. De flesta med några år på nacken nickar säkert igenkännande med ett nostalgiskt leende på läpparna åt ovanstående begrepp. De utgjorde nämligen de huvudsakliga svenska mediala källorna för ungdomar att konsumera hårdrock 1984. Sammantaget bidrog de också till att hårdrocken just detta magiska musikår skulle få ett omfattande genombrott i Sverige.

Luciarock spelades in i Westfalenhalle, Dortmund i december 1983 och sändes i en nedklippt version i SVT i början av 1984. Den tyska hårdrocksfestivalen Heavy Metal Non-Stop eller Rock and Pop in Concert, som den också kallades, hade alltså föga att göra med ett svenskt luciatåg, lussekatter eller pepparkaksbak. Det populärkulturella TV utbudet i början av åttiotalet var riktigt skralt. Så när Dortmundfestivalen med tuffa akter som Iron Maiden, Scorpions, Judas Priest, Def Leppard, Quiet Riot, Ozzy Osbourne, Krokus och Michael Schenker Group (MSG) intog de svenska vardagsrummen var det en närmast religiös upplevelse för svältfödda musikintresserade ungdomar. Det blev också en inkörsport till hårdrock för många.

I augusti hölls den första Monsters Of Rock festivalen i vårt avlånga land. Att lilla Svedala skulle få ta del av detta från början brittiska festivalkoncept var en tilldragelse som med svenska hårdrocksmått mätt har blivit lika legendarisk som Woodstock. Det var första gången som vi i högan nord fick stifta bekantskap med de uppkäftiga Los Angeles slynglarna i Mötley Crüe som med den då aktuella skivan Shout at the devil hade lagom med metalriff, allsångsrefränger och farlighet för att locka en ung publik. Van Halen, som också begick sverigedebut, hade nått superstjärnestatus genom sin globala mastodonthit Jump. Låten blev en kommersiell jätteframgång hos mainstreampubliken och idag är lika sönderspelat självklar på rockradiostationer runt om i världen som Summer Of 69 och Sweet Home Alabama. Det var dock inte första gången som headlinarna AC/DC spelade i Sverige. De australiska giganterna gjorde en smått osannolik sverigedebut redan 1976 som support till dansbandet Jigs. Det är dock en helt annan historia. Klart är i alla fall att de av oss som likt undertecknad var några år för små för att få gå på konsert vid den här tiden för evigt kommer vara gröna av avund på de lite äldre hårdrocksfans som var på plats på Råsunda i Stockholm.

När sedan radioprogram som Rockbox och Tracks samt SVT’s musikvideoprogram Bagen började sändas under hösten var alltså manegen redan krattad. Själv var jag blott tio år gammal och slukade allt från synthpop som Alphaville, Depeche Mode och Kim Wilde till hårdrock som Accept, Dio och Helix. De videos på Bagen som tillsammans med Jacksons Torture, Ray Parker Jr’s Ghostbusters, Rick Springfields Bop ’til you drop och Limahl’s The never ending story gjorde störst intryck och skulle leda in mig på hårdrockens bana på allvar var I wanna rock och We’re not gonna take it med Twisted Sister, Heaven’s on fire med KISS samt I wanna be somebody med W.A.S.P. Dessa band visste värdet av att chockera och att vara kontroversiella. De var imagestarka och visuella. Med andra ord som klippta och skurna för MTV som några år senare skulle leta sig in i det svenska kabel TV utbudet.

Ytterligare en faktor som bidrog till att hårdrocken blev alltmer populär och spännande hos oss skitungar födda i början och mitten av sjuttiotalet var Siewert Öholms debattprogram Svar direkt. Där förfasades vår föräldrageneration över dataspel, det skadliga videovåldet och den farliga hårdrocken. Det medförde naturligtvis att speldatorn Commodore 64, hårdkokta actionfilmer och hårdrock i raketfart blev mäkta populärt. Välkända rockjournalisten Anders Tengner fick 23 år ung ensam slåss mot Öholms hagelskurar av skarpa anklagelser. Tengner hade gjort sig ett namn som journalist på tidningen OKEJ, ledde hårdrocksmagasinet Norrsken på SVT samt nystartade tidningen Rocket, och hade bland annat förutspått att W.A.S.P. skulle bli nästa stora grej, något som Öholm och hans moraliserande entourage i TV studion förfasades över.

Allt detta ledde till att jag köpte min första hårdrocksskiva. KISS då aktuella LP Animalize införskaffades för veckopengen någon gång tidigt 1985. Jag fick med tanke på min mors moralpanik, som givetvis spätts på av Siewert Öholm, smuggla med mig plattan hem från skivbutiken i min Salomonryggsäck och till att börja med lyssna på den i smyg när mamma inte var hemma. KISS var ju minsann både våldsamma djävulsdyrkare, nazister och sexgalna knarkare. Vid sidan av KISS var det framförallt Twisted Sister som på allvar fick mig intresserad av hårdrock. Självklart var jag tvungen att för egna pengar köpa We’re not gonna take it på singel. Albumet Stay Hungry hade jag inte råd med, men som brukligt på den tiden bandades den självklart av från en kompis.

Osannolika 40 år har hunnit passera. I år blir jag 50 och konstaterar glatt att min hårdrocksresa som startade hösten 1984 långt ifrån är slut. Jag, som blev ifrågasatt av mina klasskompisar när jag ena veckan hade en OKEJ poster på Howard Jones uppsatt på insidan av bänklocket för att nästa vecka byta ut den mot en dito med Blackie Lawless, konstaterar också att 1984 var året då jag började lyssna på all möjlig populärmusik. Visserligen hade jag upptäckt KISS och Michael Jackson lite tidigare, men det var först nu jag på allvar blev medveten om att det fanns en enorm och magisk musikvärld utöver syrrans ABBA och Carola dyrkan.

Jag har idag inga guilty pleasures. Det finns bra musik och det finns mindre bra musik. Det är bara du själv som kan bestämma vad som är vad. Under 1984 släpptes det hur som helst väldigt många bra skivor. En hel del av dem räknas idag som klassiker, och eftersom Rocknytt är ett webzine som handlar om såväl rock som hårdrock och metal och deras olika subgenrer, finns här nedan ett blandat axplock av album inom dessa genrer släppta under detta magiska år som jag tycker är väl värda att uppmärksamma. Märk väl att listan inte är någon topplista, inte helt och hållet reflekterar min egen musiksmak och inte på något sätt gör anspråk på att vara komplett. Håll till godo!

Iron Maiden – Powerslave
Metallica – Ride the lightning
Judas Priest – Defenders of the faith
Twisted Sister – Stay hungry
RATT – Out of the cellar
Dio – The last in line
Europe – Wings of tomorrow
W.A.S.P. – W.A.S.P.
Queensryche – The warning
Van Halen – 1984
Whitesnake – Slide it in
Scorpions – Love at first sting
Billy Idol – Rebel yell
Deep Purple – Perfect strangers
Spinal Tap – This is Spinal Tap
(Original motion picture soundtrack)
Bon Jovi – Bon Jovi
Yngwie J Malmsteen – Rising force
Foreigner – Agent provocateur
TOTO – Isolation
KISS – Animalize
Survivor – Vital signs
Helix – Walkin’ the razors edge
Queen – The works
Sammy Hagar – VOA
Autograph – Sign in please
Phenomena – Phenomena
Manowar – Hail To England
Metal Church – Metal Church
Mercyful Fate – Don’t break the oath
Krokus – The blitz
Great White – Stick it
Quiet Riot – Condition critical
Rush – Grace under pressure
Saxon – Crusader
TNT – Knights of the new thunder
Venom – At war with satan
Y & T – In rock we trust
Running Wild – Gates to purgatory
Bryan Adams – Reckless
Bruce Springsteen – Born in the USA
Dokken – Tooth and nail
Anthrax – Fistful of metal
The red hot chili peppers- The Red Hot Chili Peppers
Rick Springfield – Hard to hold (Original motion picture soundtrack)
Tina Turner – Private dancer
U2 – The unforgettable fire
Chicago – 17
REO Speedwagon – Wheels are turnin’
Stevie Ray Vaughan – Could’nt stand the weather
Rod Stewart – Camouflage

FÖLJ ROCKNYTT 2023 – Den bästa spellistan på Spotify för dig som vill upptäcka ny musik. Här får du det senaste inom Rock, Hårdrock, AOR och Metal. Spellistan har över 4000 följare och uppdateras flera gånger i veckan!

VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS TOPPVIDEOS
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER