Glöm inte att rösta på Rocknytt Topp 20 - Avslutas Lördagen den 24/4 kl 18.00
Rösta på Rocknytt Topp 20 här »
ALLA NYHETER
CD
BÖCKER
SKÄRSELDEN

PAIN OF SALVATION – Liverecension från The Garage, London 2013-15-04

0 Shares

POS-PR-2013-500

Datum: 2013-15-04
Plats: The Garage, London
Support: Arstídír, Anneke von Giersbergen
Bäst: “Stress”
Sämst: Ragnar Zolbergs frånvaro
Betyg: 9/10

Pain of Salvation är ett band som alltid har förundrat mig.



Bandet benämns oftast som progmetal, men det finns oerhört mycket mer i dess sound än så. Det är verkligen ett progressivt band i och med att dess musik inte följer någon snäv definition, men det tar sina influenser från ett antal källor; alla bundna i mycket komplexa arrangemang och många emellanåt förvirrade taktarter. Inslag från bland annat jazz, blues och folkmusik är inte ovanligt och det är snarast den varierade mixen av ljud och stilar som bundet tillsammans är bandets totala sound. Och jag blir lika imponerad varje gång jag ser PoS live – varje gång jag ser vilka äckligt kompetenta musiker bandet består av.

Denna turné är akustisk och innan jag är på plats vet jag inte vad jag ska vänta mig. Bandet som brukar leva loppan på scenen, hoppa från förstärkare och slå sönder gitarrer, ska de nu sitta still på varsin trästol? Först trodde jag det, men när jag ser scenens möblemang förstår jag att det finns en större tanke bakom. Scenen är inredd som ett vardagsrum i 70-talsstil, och kvällen inleds med att Daniel Gildenlöw sitter i soffan och småpratar, tills Ragnar Ólafsson från Arstídír ringer på dörrklockan. Snart är hela Arstídír inne i “rummet” och bandet framför PoS melodifestivalbidrag “Road Salt” med Gildenlöw innan han lämnar scenen och islänningarna får köra sitt gig. Arstídír hade jag aldrig hört talas om innan, men det är beundransvärt; ett indie/folk-band med klassisk och progressiv rock, framförd på gitarrer, violin, cello, piano och baritone gitarr.

När PoS till sist äntrar scenen inleder de med en helt ny låt, “Falling Home”, som visserligen inte (ännu) fungerar som öppningslåt då den ju inte kan få igång publiken, men den blir väl emottagen och återknyter till tanken bakom denna konsert. Gildenlöws svärmor får nämligen agera lite huvudroll, eftersom hennes hem är fast i 70-talet och han säger att det är först där hon känner sig trygg.

De nya versionerna av låtarna är intressanta och trots att allting är akustiskt är det ett mäkta drag med mycket energi. “Linoleum” är kanhända den låt som ligger närmast originalet, medan “Mrs. Mother Mary” utförs med en charmig, flerskiktad sång. Gildenlöw är sannerligen en duktig sångare och som gitarrist är han på den tekniska fronten en av de allra skickligaste vi har, om än han ikväll inte visar det till samma grad som han gjorde då jag såg bandet för ett år sedan. Därutöver är kvällens framträdande väldigt genomtänkt.

Dörrklockan ringer och Anneke von Giersbergen kommer in för att sjunga en vacker duett i “Help Me Make It Through The Night” med Gildenlöw. Alla tre bandens “lånande” av varandra gör att det inte helt känns som två förband och en huvudakt, utan lite som ett gäng musiker vilka mer eller mindre tillsammans spelar sin musik. Flertalet band producerar ju konceptalbum, alla PoS åtta fullängdsalbum är just sådana, men konceptkonserter är betydligt mer sällsynta. Det är dock en sådan PoS gör nu. Och de gör det bra.
Gildenlöw förflyttar sig mellan fåtölj och soffa, småpratar med både publik och bandmedlemmar och delar bland annat med sig om storyn bakom “Second Love”. Det är personligt men lättsamt, humoristiskt, det är chill. Det är Myskväll Med Daniel Gildenlöw.

Ljudet är riktigt bra, men eftersom PoS alltid väljer att placera trummorna på scenens högra kant vill jag helst stå i mitten eller mot vänster för att trummorna inte ska överrösta resterande instrument. Tråkigt är dock att gitarristen Johan Hallbergs ersättare Ragnar Zolberg, som joinade PoS under 2012, inte medverkar på denna turné eftersom jag gärna velat följa upp hans utveckling i bandet. Roger Öjersson som finns på plats i Zolberg ställe är i vilket fall synnerligen duktig och visar det inte minst när han drar ett sjukt gitarrsolo i en jazz/reggae/swing-cover av Dio’s klassiker “Holy Diver”. Även i extranumren förstår jag att han är väl utvald av PoS, då han i “Chain Sling” gör ett snyggt jobb med körsången, med en röst som kompletterar Gildenlöws väldigt bra.

Som avslutning får vi lyssna till en ny version av “1979”, ackompanjerad av både Arstídír och Anneke von Giersbergen, och publiken blir vild i jubel.

Med tanke på att konserten är akustisk finns det ingenting utifrån dessa premisser som jag saknar – tvärtom är jag positivt överraskad, och det enda jag egentligen kan gnälla över är bandets setlist, då många av mina favoritlåtar är utelämnade. Det känns som att jag kan se PoS hur många gånger som helst utan att tröttna och oavsett vad bandet tar sig för upphör det aldrig att göra intryck på mig.

Återigen har jag fått uppleva en fantastisk kväll med intensiv, komplex musik, briljant spelad av ett band vilket jag aldrig kan begripa att det – speciellt i dess hemland Sverige – inte är mer hyllat än vad det är.

Setlist:

1. Falling Home
2. Diffidentia (Breaching the Core)
3. Linoleum
4. Mrs. Modern Mother Mary
5. Ashes
6. Help Me Make It Through The Night (Kris Kristofferson cover) (med Anneke von Giersbergen)
7. To the Shoreline
8. Holy Diver (Dio cover) (jazz/reggae/swing-version)
9. Stress (swing-version)
10. Disco Queen
11. Second Love
12. Spitfall
13. Iter Impius
14. The Perfect Element

Encore:
15. Dust in the Wind (Kansas cover) (med Arstídír)
16. Chain Sling (med Arstídír)
17. 1979 (med Arstídír och Anneke von Giersbergen)

0 Shares
Magnus Byström

Magnus Byström

Webbansvarig

Relaterade artiklar

Inga inlägg hittades.
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter