www.rocknytt.net

Senaste nyheterna från rockvärlden

Liverecension: Rock City Stockholm – Dag 1 2018-04-27

Rock City Sthlm är en av flertalet festivaler inom den mer melodiska formen av hårdrock som skjutits upp de senaste åren. Belägen som namnet avslöjar i Stockholm och närmare bestämt på Annexet, så har arrangörerna redan från början slagit på stort med en tvådagarsfestival. En hissnande uppgift för de allra flesta, men inte för dessa arrangörer då de faktiskt fixar det väldigt bra. En sak som slår mig är hur bra allt flyter på under båda kvällarna. Allt från change-overs mellan banden till hur barerna fungerar flyter på som på räls. Men det som ändå är viktigast under sådana evenemang är ju ändå musiken, för även där har Rock City Stockholm lyckats att få till en på förhand riktigt gedigen line-up.

Foto: Effie Trikili

One Desire:
Först ut för undertecknad (tyvärr satte Stockholmstrafiken stopp för att jag skulle hinna med Art Nation som egentligen var kvällens första band) är finska One Desire, som kvällen till ära gör Sverigedebut. Jag var lite reserverad innan spelningen då jag visserligen tycker att bandets debutplatta är bra, men den är alldeles för tillrättalagd med väldigt tydlig autotune. Detta gjorde att förväntningarna på själva kvaliteten på framträdandet inte var speciellt höga. Men One Desire lyckas faktiskt att låta mycket bättre live än på skiva och sångaren André Linman sjunger faktiskt så pass bra att man kan ifrågasätta varför de på skiva valt att låta som T-Pains hårdrocksprojekt. Överlag känns det skitigare och tuffare. Framförallt bandets monsterlåt ”Hurt” lyfter ett par snäpp och görs verkligen rättvisa. Att de dessutom visar på riktigt genuin spelglädje och får med publiken på ett ypperligt sätt kan inte resultera i annat än att spelningen blir en riktigt bra första spelning i Sverige för bandet och också en bra konsert överlag.

Betyg: 3/5



Foto: Effie Trikili

H.E.A.T.
När en av festivalens dragplåster, Joe Lynn Turner, råkade ut för en hjärtattack och fick ställa in samtliga framträdanden i Europa under våren så var det nog många som blev besvikna. Men en sak som är svårt att bli besviken på var festivalens ersättare, som till min och troligtvis många andras förtjusning var ett av Sveriges bästa liveband, Uppland Väsby-bördiga H.E.A.T.

Under alla mina tidigare recensionstillfällen av bandet har de alltid gett skäl för tidigare nämnda titel, ikväll är inget undantag. Från inledande ”Bastard Of Society” och ”Late Night Lady” så skjuter bandet iväg som en oljad blixt. Såklart är det sångaren Erik Grönwall som står för den största urladdningen. Det är verkligen imponerade hur fasen karln lyckas springa, hoppa, dansa, vara över i baren och stå på bardisken samtidigt som han tycks vara överallt hela tiden och ändå sjunga så otroligt bra som han gör i dryga 90 minuter. Man kanske skulle kolla vem hans PT egentligen är. Själva låtmaterialet är till största delen hämtat från bandets senaste skiva ”Into The Great Unknown” och även om det är en väldigt bra skiva så hade jag nog velat haft lite mer djupdykningar i bandets låtskatt och kanske några mer örhängen från bandets debut eller varför inte ”Adress The Nation”. Men det till trots så är det svårt att vara missnöjd med H.E.A.T’s spelning, som sena ersättare för en legend, klarar den uppgiften med flaggan i topp. 

Betyg: 4/5

Foto: Effie Trikili

Slaughter 
Efter H.E.A.Ts urladdning är det dags för första dagens headline, som flugit in hela vägen från Kalifornien kvällen till ära att äntra scenen, nämligen Slaughter. Bandet som hade ett antal hits under 80-talet gör ett av få Sverigeframträdanden under karriären och lokalen är tämligen fylld och förväntansfull.

Om H.E.A.Ts spelning var en melodisk käftsmäll så är detta närmast att likna som en lös handflatsklapp på handryggen, ni vet en sån man kan få av ens farmor ifall man tar för många kakor på söndagsfikat? Bandet öppnar med ”The Wild Life” och ”Burning Bridges” och Slaughters hyfsat nya trummis Zoltan Chaney verkar mer intresserad av att showa och göra konster medan han spelar (för referens se klippet ”This drummer is att the wrong gig” på YouTube) än att hålla takten och ge låtarna en stabil grund. Detta gör att redan från början så haltar konserten betydligt och den lyfter aldrig under den återstående dryga timmen som bandet bjuder på. Att sen sångaren Mark Slaughters röst har sett sina bästa dagar och att han numer hellre skriker sig genom låtarna än att sjunga texterna (tänk Vince Neil) gör att detta känns mer som en eftermiddagsspelning med ett lokalt coverband än en headline-spelning på en rockfestival i Globens Annex.

Betyg 1/5


ÄMNEN

heat | One Desire | Rock city stockholm 2018 | slaughter

Skribent

Relaterade artiklar

X