“Ska jag behöva vara så förutsägbar att jag sågar Linkin Park?”, är frågan jag ställer mig efter drygt halva bandets spelning när den enda ljusglimten har varit – av rent nostalgiska skäl – “One Step Closer” med gästsång från svenske Christian Lindskog från bandet Blindside. Jag vet knappt vad jag kan återge från den första halvan av konserten då det verkligen inte hände någonting förutom att Chester Bennington stod blixt stilla iklädd hoodie och solglasögon som en bakfull McDonaldsbesökare en söndagseftermiddag i ett höstregnigt Härnösand. Samtidigt dånar någon slags sörja bestående av någon slags outhärdlig elektropop, beats och smöriga refränger med inslag av någon sällsynt gitarr med doft av Carlings här och där.
Efter ganska exakt halva spelningen händer dock någonting när bandet river av en minst sagt imponerande tillika avskalad version av klassikern “Breaking The Habit”, som inte bara lockar till allsång, men även får fram bandet ur sitt skal och från att ha haft hoodie och solglasögon dröjer det nu inte många låtar innan Chester Bennington står i bar överkropp och levererar något enormt precis som resterande delar av Linkin Park. Ikoniska låtar som “Crawling”, “Numb”, “In The End”, “What I’ve Done”, “Faint”, “Papercut” och avslutande käftsmällen “Bleed It Out” kommer som slag i solar plexus och ett band som växlat upp både en och fem nivåer tycks nu vara i total världsklass när det kommer till framförande. Trots att Linkin Parks musik kanske inte tilltalar mig så mycket nuförtiden är det omöjligt för någon med ens lite musikintresse att inte imponeras av den oerhört starka avslutningen på en spelning som under sin första halva såg ut att riskera att gå käpprätt åt helvete för att tala klarspråk.
Linkin Park – Bråvalla 2017-06-29
[yasr_overall_rating]
