MASTODON – Liverecension från Fryshuset, Stockholm 2014-12-17

3 Shares

mastodon-live-sofia-bergstrom484
Det är den 30 maj och jag befinner mig på Gärdet i Stockholm där det vankas Sthlm Fields med Metallica i spetsen. På scenen framför mig står Mastodon. I teorin är bandet hårdrockens crème de la crème medan de i praktiken, det vill säga livesammangang som dessa, inte når ända fram. Sången från de tre sångarna försvinner ut i tomma intet och folk verkar vara uttråkade – och bandet likaså. 40 minuter passerar och slutligen kommer trummisen fram och berättar att bandet kommer tillbaka till Sverige i höst på egen Europaturné. Ett ljus tänds. På klubbgiget kommer alla lösa pusselbitar falla på plats. Då kommer Mastodon på riktigt visa att de är ett av världens bästa metalband. Det känner jag på mig.

Det är den 17 december och dagen för Mastodons klubbspelning har kommit. Låtlistorna på de föregående konserterna vittnar om att mycket nytt material med rensång från Brann Dailor, bandets trummis tillika tredje sångare, väntar. mastodon-live2-sofia-bergstrom300Detta kommer att bli Branns afton. Det känner jag på mig.

Spelningens inledande låtar motbevisar mig. I ”The Motherload” vill jag nästan hålla för öronen. Brann gör sitt yttersta för att bemästra både sången och trummorna. Han lyckas bara med det sistnämnda, vilket jag faktiskt kan förstå. Brent Hinds sång är dessutom knappt märkbar. Dock håller Troy Sanders skeppet på stadig kurs med sin säregna pipa.



Vid ”Chimes at midnight” och följande ”High road” lossnar det äntligen; Branns röst blir stabilare samtidigt som de resterande blir mer energiska. ”Halloween” och ”Aunt Lisa”, också de från bandets senaste platta, visar sig vara alldeles fenomenala live och påminner mig om varför Atlantakvartetten är en kraft att räkna med. Bandet avslutar sedan tungt och stabilt med ”Megalodon”, ”Crystal skull” och ”Blood and thunder” från tidigare alster. Plötsligt är de hårdrockens crème de la crème igen.

Spelningen på Fryshuset är den åttonde spelningen jag ser med Mastodon. Samtliga gånger har sången lämnat en hel del att önska. Men jag vägrar ge upp hoppet om att livesången en vacker dag ska låta som på skiva. Det krävs väl mer övning helt enkelt. Och då ställer jag gärna upp som försökskanin igen.

Band: Mastodon
Datum: 2014-12-17
Plats: Fryshuset, Stockholm
Bäst: Halloween
Sämst: Brent Hinds knappt märkbara sång

3 Shares
Magnus Byström

Magnus Byström

Webbansvarig

Relaterade artiklar

Sweden Rock Magazine

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!