Meshuggah får ursäkta lite men bandet alla väntat på denna kväll var grammisnominerade The Halo Effect a k a “gamla In Flames” som de kallas i folkmun.
Sällan under mina snart 40 år som musikskribent har jag sett ett band få ett sådant överväldigande mottagande. Det känns som om Stanne, Engelin och gänget blev tagna på sängen till om man ska döma av deras breda leenden och ärligt glada uppsyn.
Det är full leverans från första låten “Days of the lost” till avslutande “Shadowminds”. Bandet är tajtare än mina streachjeans och snyggare än hela Melodifestivalen tillsammans. Detta trots att medlemmarna hunnit bli medelålders män med barn, bostadslån och avbetalningar.
Hela grejen med THE är just historien hur gamla vänner sedan trettio år går ihop och bildar ett band för att hylla Göteborg och det sound de var med och skapade som unga. Hur de tog sig från förorten till världens största scener och tillbaka. Det är så Mikael Stanne (Dark Tranquility) presterar “Feel what I belive” som blir till ett slags kampsång om att följa sina drömmar, att göra något av sitt liv och att aldrig vika ner sig. Där och då kan det vara den vackraste låt jag hört.
Saknas i laguppställningen gör ikonen, grundbulten i Göteborgssoundet Jesper Strömblad som av väl kända skäl inte kan vara med på scenen mer än i anden. Hans plats fylls av Linköpingssonen Patrik Jensen från The Haunted som även han varit verksam i Göteborg och spelat in hos Fredman.
Vi får höra två nya låtar som lovar en ny och spännande väg, det är melodiskt med motorvägsbreda refränger men lite dovare och mer dynamiskt.
