Efter Jörn Landes plattor med Masterplan så är han för alltid med i min lista av favoritsångare. Dock så har han inte alltid levererat låtmässigt och på scen så kan han vara rent stentrist att se på. Så förväntningarna var blandade. Jorn som består av ett gäng mycket rutinerade musiker från Frontiers stall och huvudperson själv som såg ut att vara på bra humör och i fin form. Sången är klockren och även om publikkontakten inte är direkt påfrestande så småskojar Jörn och musiken presenteras klanderfritt. Tempot är dock detsamma och även om man spelar en så rysarbra låt som Blacksong så känns det som nyanserna saknas och att allt lunkar på i makligt tempo.
När det känns som mest träigt så blåser Jörn av ett gäng covers och gudarna ska veta att han har spelat in och sjungit många låtar av andra artister som exempelvis Dio och han gör det förbaskat bra, men tillslut så tänker man att det är Jorn the Coverband som man ser. Är det avsaknaden av tro på sitt eget material eller att musikerna han spelar med kan covers bättre än Jörns egna låtar?
Förstå mig rätt här då Jörn Lande river av ett set med bra attityd och strålande sång, men sätter sig i en comfortzone så att det blir lite tråkigt. Christopher Cross Ride Like the Wind presenteras med ursäkten att Saxon har gjort den mycket tyngre och direkt efter det så river Jorn av en Saxonklassiker 747 (Strangers in the Night). Jag kliar mig förbryllat i huvudet, då mannen med denna fantastiska röst kan köra covers på så många artister men inte en enda låt från hans karriär med Masterplan. Inte ens från hans lysande tredje platta Out to Every Nation, och mina mungipor sjunker snabbare än Vasaskeppet.
Betyg: 3,5/5
