Ett av de banden som kanske sticker ut mest på årets festival kan nog med allra största sannolikhet sägas vara israeliska Orphaned Land. Bandet, som bildades redan 1991 spelar vad de själva kallar för Orientalisk Metal, det vill säga metal med influenser från mellanöstern. Det är väldigt positivt att man vågar bredda intaget av olika genrer till festivalen, som ju som vi vet ofta har en slagsida mot de mer klassiska genrerna. Om ni som jag var på Sweden Rock 2019 och såg tunisiska Myrath fullständigt blåsa alla av stolen, så vet man ungefär vad man kan förvänta sig, även om banden är ganska olika.
Bandet sparkar igång konserten och det märks att det är en rutinerad grupp som står på scenen, där basisten Uri Zelcha står för den åldrade coolheten medans gitarristerna Chen Balbus och Idan Amsalem står för den ack så viktiga ungdomliga energin. Bandets progressiva metal gör sig riktigt bra live, framförallt i de för kvällen grymma ”All Is One” och ”The Cave”. Musikaliskt är bandet snortajta, men konsertens stora behållning är dock utan tvekan sångaren Kobi Farhi. Iklädd en svart kaftan styr han både bandet och den ständigt växande publiken med stor pondus. Sedan är det knappast en dålig sak att han sjunger riktigt bra också.
Tyvärr så lyfter inte konserten riktigt efter de ovan nämnda låtarna och resten av konserten, om än fortfarande bra, kommer inte riktigt upp i samma nivå. När avslutningen med bland annat ”Like Orpheus” kommer och den ganska digra publiken fullkomligt äter ur Kobis hand, verkar det onekligen som att de orientaliska influenserna i bandets progressiva metal funkar riktigt bra på den svenska publiken. Är det något som går att säga med all säkerhet så kommer så är det att bandet har vunnit ny mark och nya fans i Sverige.
Betyg: 3,5/5
Bäst: ”All Is One”.
