Nästan på dagen elva månader efter att jag såg Prins Svart på samma klubb och under nästan samma förutsättningar, så ser jag dem igen och det är minst lika bra som 2020. Skillnaden är att de har utmärkta plattan “Sanning/Makt” i ryggen.
De kliver på tidigt för Bomber Bar, som alla andra ställen får slå igen redan klockan 22.00, och de gör ett tajt, sammanhållet och föredömligt kort set. När de går av längtar man redan efter mer och nästa gång de kommer till stan. En bra taktik.
Egentligen är det Prins Svart gör väldigt enkelt. Ta bara bas, gitarr och trummor som mejslar ut låtarna i effektiva liveversioner. Jag är svårt förtjust i den übertajta rytmsektionen med fenomenala Thomas Thorberg på bas och Sebastian Sippola bakom trummorna. Väl sammanhållet och svängigt.
Addera sedan en sångare i världsklass, ja det är det han är Mats Levén, och saken är liksom klar. Att de sedan funnit sin egen ton och ett eget universum när det kommer till texterna och det som befolkar deras lyrik dem gör Prins Svart unika. För mig är Prins Svart lika stora i min värld som Thåström, Kung Tung och Stålfåågel / Syster Lycklig om vi snackar rock på vårt modersmål.
Pandemin har gjort varje konsert/spelning värdefull. Att dyka på huvudet ner i Prins Svarts underjordiska rike är som ett mentalt reningsbad. Långt från ytligt trams, Instagramlycka och politisk sandlåda.
