Den ostoppbara Erik Mårtensson fortsätter oförtrutet att spotta ur sig produkter för Frontiers. I våras släpptes nytt med både Ammunition och W.E.T. Nu har turen kommit till Nordic Union, samarbetet mellan Mårtensson och Ronnie Atkins (Pretty Maids). Debutskivan, som släpptes tidigt 2016, mottogs väl vilket har öppnat för en uppföljare.
Bland de bästa spåren återfinns singelsläppet ”Walk me through the fire”, samt ”The final war”, ”Breathtaking” och ”Rock’s still rolling” som alla är stora, högoktaniga dängor. Som grädde på moset får vi en dramatisk ballad med fantastisk refräng i ”Die together”. Även stämningsfulla ”It burns” med sin vackra pianoslinga har genomgående snygga melodier. Så, nej, detta är absolut inte en skiva som nödvändigtvis kommer göra varken Eclipse eller Pretty Maids fans besvikna. Vi har vant oss vid en hög lägstanivå i allt som Mårtensson är inblandad i och här finns inget som direkt kan kategoriseras som dåligt. Däremot låter det precis som man kunde förvänta sig. Vi bjuds inte på några överraskningar överhuvudtaget.
Som vanligt sjunger Ronnie Atkins fantastiskt och som vanligt är Erik en perfektionist när det gäller produktionen. Problemet är snarare att det låter mer Eclipse än Pretty Maids. Missförstå mig rätt, jag älskar Eclipse och tycker de tillhör det absoluta toppskiktet bland melodiösa hårdrocksband. Det verkar dock även den här gången som att Atkins varit tillfreds med att låta Mårtensson styra både låtskrivande, sound samt produktion. Erik trakterar samtliga instrument förutom trummor. Den sysslan har han återigen överlåtit till ytterst kompetente Magnus Ulfstedt (Eclipse, Jimi Jamison, Grand Design, ex Ammunition m. fl).
Jag misstänker att Erik, oavsett om det handlar om W.E.T eller Nordic Union, sparar de bästa låtarna till sitt huvudband. Jag får inte den känslan när det handlar om Ammunition. Där känns samarbetet tydligare då det hörs att det är en hybrid av både Åge Sten Nilsens och Mårtenssons låtskrivarstil och sound. Sammanfattningsvis så är alltså detta en bra, men väldigt förutsägbar, melodic rock platta, varken mer eller mindre.
