Blood of Serpents har varit lite i skuggan av de större banden inom black metal scenen fast de har sakta men säkert byggt en fanbas sen debuten Black Dawn med sina grymma liveframträdanden. För att komma ännu längre kände bandet att det behövdes en del ändringar till uppföljare. In kommer en av mina personliga favoriter bakom micken Thomas Clifford (Throne of Heresy, Abscession) redo att ta bandet till nästa steg, och vilken matchning det är. Jag tyckte Black Dawn var en bra debut men det är inte direkt en platta jag minns idag, det fattades det där lilla extra och råa som jag söker inom black metal. Nu med Sulphur Sovereign får jag en massiv dos av förödande black metal i rask fart emot mig. Här är ett helt annat tempo än föregångaren där jag möts av en obeveklig kraft med snabb, aggressiv black metal i still med vad Belphegor, Marduk och Dark Funeral brukar leverera. Personligen älskar jag denna stilen men där finns en tunn tråd när man gör ett sånt här album, det kan kännas monotont. Singlarna jag hörde innan var bra men hur funkar det när man kör 46 minuter med mangel? Det kan lätt bli lite tråkigt i längden men det är här bra låtskrivande och ha en del variation är väldigt viktigt, annars är det lätt att låtarna går in i varandra och allt känns som en stor sörja av manglande utan något innehåll. Här har Blood of Serpents inte riktigt hittat sin väg än, där finns en del spår som är lite väl lika varandra, vilket i sin tur drar ner upplevelsen en del.
De första låtarna är ett bra exempel på detta då det är svårt att veta om man lyssnar på samma låt eller inte. Sen har de “As the Temple Burns” som gör ett perfekt jobb att ge albumet lite variation som jag behöver för att vilja spinna plattan om och om igen. Det är lite roligt egentligen. Låt för låt är detta nära perfektion av vad jag vill ha för black metal men när man lyssnar på ett helt album flera gånger i veckan kan det lätt bli för mycket av det goda utan variation. Några av er kommer säkert tycka det är helt perfekt att käka djungelvrål varje gång ni tar godis dock, det är ok det med men inte för mig. Om du gillar din black metal kompromisslös och rakt på sak är detta helt klart ett av de bästa albumen du kommer höra i år. Tänk bara på att det lätt kan bli för mycket av det goda, albumet kunde antingen trimmat bort någon låt eller haft lite mer variation i min mening för att bilda en bättre helhetsupplevelse.
Blood of Serpents är dock helt klart på rätt spår, även med en del minus. Detta är exakt den vägen jag vill de ska vandra och jag är säker på att de kommer få fler fans efter detta albumet då de har tagit ett stort steg som band och hittat ett sound som passar dom. Visst finns här saker att förbättra men de kan bygga vidare på Sulphur Sovereign. Jag tror detta är en nystart som kommer ta Blood of Serpents längre än de kunde tidigare. Fans av exempelvis Dark Funeral och Marduk kommer garanterat gilla detta albumet, där en del kommer garanterat tycka jag var lite snål med betyget.
