CD

kantorn

Delain – Moonbathers

Moonbathers

Nu gör jag det igen, sitter i förväg och funderar över ursäkter till att jag faktiskt tycker att en platta är riktigt bra. För jag gör faktiskt det. Jag blev positivt överraskad över Delains femte platta Moonbathers som släpps här i dagarna. Visst, det är lättlyssnat och visst, det är inte särskilt unikt på något sätt, men ändå oväntat jämnt, snyggt och konsistent i sin genre. Till skillnad från föregångaren The Human Contradiction, som hade ett lite mer allvarligt och mollstämt sound, så plockar Delain och Charlotte Wessels med den fantastiska rösten nu igen upp ett mer symfoniskt klatschigt sound a la senare Within Temptation, Dock lyckligtvis utan de värsta eurodisco-turerna.

Varför skruvar jag då lite på mig för att jag ger den plattan så bra betyg som jag tänker göra? Kanske för att den inte innehåller något som helst nyskapande eller överraskande. Inte ens att ta in Alissa White-Gluz som gästsångerska på förstaspåret Hands of Gold känns väl idag särskilt originellt. Därmed inte sagt att resultatet inte blir bra. Moonbathers som helhet byggs annars upp runt Charlotte Wessels röst, vilket i sig inte är någon dum idé. Hennes röstomfång håller hela vägen, från lugna till snabbare spår, och jag vågar hävda att hon sticker ut en del extra från det övriga bakgrundsbruset i samma genre. Kompet består av mestadels rena, odistade gitarrer och precis lagom svulstiga keyboardslingor som lyfter sången men aldrig tar överhanden. Resultatet? Å ena sidan, female fronted symphonic metal standardformulär 1A. Å andra sidan, det låter ju riktigt bra! Jag är till och med så förutsägbar så jag gillar både den tidigare släppta Suckerpunch, men också de lugnare spåren The Hurricane och Chrysalis – The Last Breath, som bägge ger stor rättvisa åt Wessels vackra röst. Om covern av Queens Scandal behövdes på skivan känner jag mig lite osäker på. Den funkar väl som tribut, och jag kan inte kalla den dålig, men den känns lite malplacerad. Då gillar jag mer det ”Den gode, den onde och den fule”-osande sistaspåret The Monarch, äkta nederländsk spaghettivästern i musiktappning.



Allt som allt, Moonbathers får ett högt betyg för sin jämnhet och helt enkelt för bra, om än kanske ibland väl lättlyssnad, symfonisk metall.

Delain – Moonbathers

Band: Delain
Titel: Moonbathers
Genre: Symphonic Metal
Skivbolag: Napalm Records
Releasedatum: 2016-08-26
Betyg: 4/5
Bästa Låt: Suckerpunch, The Hurricane

 

Kjell Ögren | Rocknytt

Relaterade artiklar

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN