Edguy har sedan “Rocket Ride” varit fallande i en nedåtgående spiral som nådde sin maxfart och djup med “Age Of The Joker”. Samtidigt blev Avantasia-albumen allt mer kvalitativa så nog var det många som trodde att Edguy var på väg att självdö. Så är inte fallet. Om det är en dödsryckning eller korrekt uppryckning återstår att se, men denna skiva överraskar.
Det avskyvärda konvolutet (men så typiskt Edguy) avspeglas inte lika mycket i musiken. Trots det finns humorn kvar i dels musikaliska detaljer samt texter och det med en stor glimt i ögat. Det går bara hem för en man som Tobias Sammet.
En soundmässig tillbakagång till ruta ett i Edguys karriär är det inte tal om, men nu finns den tidigare saknade energin och det låter lekfullt och inspirerat. Framför allt så har vi till största delen riktigt bra låtar som presenteras med musikalisk bredd i en vass och igenkännbar produktion lik tidigare Edguy- och Avantasiaskivor.
Inledande “Sabre And Torch” ger en tillbakablick på Edguys tidigare sound med dubbla kaggar i ett skapligt galopptempo, futuristiska “Space Police” är nutiden för detta band och innehåller en smått psykedelisk mittsektion som får en att reagera. Efterföljande “Love Tyger” går i dur och är en renodlad hårdrockslåt som sätter sig i minnet och blir skivans stora “hitlåt”. Covern av Falcos “Rock Me Amadeus” kunde jag varit utan och hade passat bättre som ett bonusspår -särskilt när skivan enbart innehåller tio låtar totalt. På deluxeutgåvan finns ytterligare två låtar. Ändå är den totala speltiden på dessa tio spår ändå nästan 55 minuter.
Titelspåret är utsökt med skönt driv men saknar tillräckligt stark refräng och “The Realms Of Baba Yaga” är en hårdrockslåt med alla nödvändiga Edguyingredienser.
“Do Me Like A Caveman” levereras i upptempo och är bland de bästa på skivan och en bra introduktion av skivans bästa spår “Shadow Eaters”, som i troget power metal tempo ger oss skivans bästa arrangemang och melodier. Näst sista låten är “Alone In Myself” och är en ballad och en bra kontrast till övriga spår. Den visar bredden i låtskrivandet och den är inget annat än vacker. Avslutande “The Eternal Wayfarer” är med sina nio minuter en mäktig och snyggt varierad avslutning som ända till sista ton bevisar att Edguy ännu inte är uträknade.
Tobias’ sång känns ibland lite för påfrestad och det finns bitvis många Bruce Dickinson-vibbar, men det kommer bli en fröjd att höra live då det finns mängder av Maiden-aktiga allsångspartier. Låtarna är överlag ganska långa och istället för att tjata sönder dem så blir de mer varierade och mer intressanta på grund av det snygga låtsnickeriet.
Även om de skulle förpassat “Rock Me Amadeus” till bonuslåt och istället lagt bonusspåren till ordinarie versionen är det lätt att konstatera att Edguy 2014 är ordentligt energiberikade och på gång efter en ordentlig svacka. Så länge Herr Sammet skriver så här kvalitativa låtar ser jag inga problem med att han kör Avantasia och Edguy parallellt.
Positivt och bättre än förväntat.
Band: Edguy
Titel: Space Police – Defenders Of The Crown
Genre: Metal
Skivbolag: Nuclear Blast
Releasedatum: 2014-04-18
Betyg: 7/10
Bästa låt: Shadow Eaters
