ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Allen/Olzon – Army of dreamers

Man kan inte göra annat än att buga för Magnus Karlsson, Sveriges bästa och jämnaste låtskrivare med Erik Mårtensson (Eclipse, Nordic union, W.E.T), Victor Olsson (GOK, Saffire) och Anders Wikström (Treat).

Om en människa är kapabel att spruta ut sig högoktanig melodiös hårdrock via Last Tribe, Allen/Lande, Bob Catley, Tony O ´Hara, The Code, The Ferryman, Heart healer, Anette Olzon, Magnus Karlsson´s Free Fall och Starbreaker med flera, så kommer man snabbt till insikt att denna meloditräffsäkerhet ligger djupt inrotad hans hårdrock-DNA.


Malmöpågen Magnus är helt enkelt en hejare på att dreja fram hits som dels är kvalité framför kvantitet, dels förmågan att mejsla fram tidlösa klassiker. Mannen har slagit in en kil mellan AOR och melodisk hårdrock, parallellt tillskansat sig ett eget soundpatent.

Om jag måste välja ett sentida mästerverk i paritet med Masterplan och Firewind så är det The Ferryman – A new evil (2019). Holy moly vilken härdsmälta till album!!! Utan tvekan ett av 2000-talests starkaste album i territoriet lite tyngre melodiös hårdrock/hårdrock.

Annons:

Om inte hårdrockare generellt vore så infantilt konservativtkorkade så skulle denna platta skugga de stora på 80-talet i antal streams. Vi får be till Gud att Markus & Martinus generationen växer till sig, för att visa var hårdrockskåpen ska stå.

I detta Frontiersprojekt återförenades  återigen Magnus med Russel Allen (Symphony X) som arbetade ihop i ett annat Frontierssamarbete: Allen/Lande. Konstellationen avlade fram tre utomjordiska plattor: The Battle (2005), The Revenge (2007) och The showdown (2010).

Jorn utgick, och in kom istället Anette Olzon (Alyson Avenue, Nightwish, The dark element) som tog norrbaggens plats vid Russel Allens vokalisttron. De mest lysande stjärnorna på albumet var: ”I´ll never leave you” som sjöngs av Anette Olzon allra bäst. Den ackompanjerades av duetten ”What if I live” och i viss mån av ”Never die”, ”Lost soul”, ”My enemy”, ”Who you really are” och ”Who´s gonna stop me now”.

Inledningen sällar sig till albumets största behållningar. “Singeln” och titellåten “Army of dreamers” dränerar sin lyssnare på att lägga fokus på något annat. “The final countdown slingan” ekar förföriskt i bakgrunden.

Detta styrkebesked var precis det som albumet behövde. Russel och Anettes vokalistframförande matchar sylvasst varandra i kombination med en aggressiv ljudbild, ett episkt arrangemang och en minnesvärd refräng.

Andra låtar som sticker ut över mängden är tredje alstret “Out of nowhere” medans efterföljande “A million skies” kan väl ståta med en av albumets bästa refränger.

Carved in stone” är ytterligare en låt att hålla öronen på. Lite mer Nightwish, lite mer fördel Anette

Vi avslutar med att hoppa till låt åtta, “Until its over“.  Det är stilren tung Magnus Karlsson AOR av bästa snitt. Kronan på verket är den majestätiska refrängen.

Efter att ha lyssnat ett tjog gånger på detta album så utkristalliserade det sig tre saker. Ingen av dessa är något nytt under solen, utan det är något som jag påpekat mellan alla överösta komplimanger. Alla tre bygger dessutom på samma grunddevis.

Först och främst så tuggas musiken ibland 20 gånger istället för 10, typ måndag hela veckan. De ultraförföriska  låtuppbyggnaderna och arrangemangen omvandlas istället från ren magi till veritabla bromsklossar.

Så konstigt är väl det egentligen inte, utifrån hur produktiv den mannen är, men det blir liksom för lätt att klanka ner på att väldigt mycket återupprepas.

För det andra bör man göra en skillnad om man hört väldigt lite av Magnus till skillnad från exempelvis mig som hört hela hans katalog och dessutom är ett fan av rang. Om någon som inte hört Magnus förut så är jag helt säker på att upplevelsen skulle kategoriseras som ragnarök utifrån ett hårdrockperspektiv.

Allt liksom sitter som en smäck: körerna, vokalisterna, arrangemangen, låtarna och trycket och drivet i produktionen. Är man ett halvtstalkande fan så tror jag att man blir aningen besviken på helheten som uppenbarar sig, man har liksom hört det förut.

För det tredje bör samarbeten med andra låtskrivare i  betydligt högre grad implementeras med syfte att motverka plagiarism av sig själv. Belöningen skulle troligtvis bli att Magnus växer ännu mera som låtskrivare, om  han gör en så kallad Max Martin.

Killen är exempelvis involverad Frontiers nya projekt Ginerva vars debutalbum kommer ut 16/9. Magnus är delaktig låtskriveriet, men i vilken grad vet jag inte. Dock skiljer sig deras melodiösa hårdrock från Magnus Karlssons.

Det är precis det där jag menar, han måste i helt enkelt alliera sig med andra låtskrivare, för sin, för musikens egna skull och för kommande projekt. Vad jag fattar var Anette Olzon  involverad när Magnus och hon skapade hennes andra soloplatta: Strong.

I mitt tycke skiljde sig den mångt om mycket från Magnus egna hemmablindhet, som sagt, mer av den varan. Jag antar att det var hennes förslag att för första gången implementera lite growl i musiken.

Tänka sig att jag återigen faller i samma grop  när det kommer till Magnus Karlssons patenterade formula. Han skjuter 99 procent av straffarna i samma hörn, ändå tar jag dem i alla fall inte.

Min upplevelse är ändå att jag skulle vilja haft fler hitkontaminerade episka hits som: The Ferryman – “Bring me home (2019)“, Last Tribe “The uncrowned (2003)“, Tony O´Hara “Broken soul (2006)”Magnus Karlssons free fall – “Last tribe (2013)“, Starbreaker – “Building up a wall (2008)“, Bob Catley – “Dreamers unite (2008)” och  Allen & Lande – “Hunters night (2005)“.

Magnus Karlsson har  som jag propagerat mig blå om en hög lägstanivå, något betyget skallrar om. Dock är Allen/Olzons andra album i min mening inte någon av hans största musikaliska arv utifrån hans digra musikskattkista.

Band: Allen/Olzon
Titel: Army of dreamers
Genre: Melodiös hårdrock
Skivbolag: Frontiers Music s.r.l.
Releasedatum: 9/9 2022
Bästa spår: Army of dreamers
Betyg: 3½ av 5

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Fel: Vy 01024a207i kanske inte finns
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR



Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG



Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER



Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT