Within Temptation – Hydra (7.0)

Inte helt oväntat påstår man från bandet att detta är det absolut bästa de någonsin gjort. Den profetian har jag hört förut och att säga något annat vore ju extremt korkat av dem. Det är däremot det hårdaste Within Temptation jag hört, i alla fall sett över ett helt album. Det bästa? Nja, där om är jag ytterst tveksam.

Den där hårdheten märks mestadels i de låtar där man plockat in gästsångare, förutom i avslutande “The Whole World Is Watching” som är en betydligt lugnare sak. I Sharons “egna” låtar känns det som man spelar med säkra kort, om än inte lika förutsägbart schlageraktigt som innan. 
Gästerna ja…Howard Jones (ex Killswitch Engage) lyfter “Dangerous” till någon slags höjd. På tal om höjder så är den officiella videon till låten nåt av det sjukaste på länge. Dårar! Dave Pirner, känd från grungebandet Soul Asylum som hade hiten Runaway Train (1993) är med på den avslutande ovan nämnda låten och inte sänker han den inte. Det är känsla i den rösten…

De har plockat in en hiphopare att medverka i låten “And We Run”. Jag fick väldigt stora ögon när jag läste om det i den bifogade filen. Vad är det här? Fördomarna haglade naturligtvis. Jaja, bara att lyssna på eländet. Hiphoparen vid namn XZIBIT vet jag inte ett smack om och jag klarar mig bra utan vidare info men hans medverkan i låten känns ganska avgörande för att den inte ska bli ytterligare en dubbeldussinvara i WT’s katalog. Kombinationen är ingalunda unik men känns ändock lite kittlande.

Sen har vi låten ni alla har sett videon till, “Paradise (What About Us?). Ja, sätter man ihop två av rockvärldens vackraste kvinnor i en video att framföra en icke helt oäven låt så kan det faktiskt inte gå åt skogen, inte en chans! Jo, det skulle det faktiskt kunna göra om man betänker att Tarja Turunen faktiskt sjunger röven av Sharon när hon vill men här har man hittat en bra balans tycker jag. Det är ju dessutom WT som bestämmer men lite vågat är det allt. Det vore väldigt enkelt att utnämna den till plattans bästa men den får faktiskt dela plats med en låt där den fantastiskt vackra Sharon sjunger själv.

Jag anser att detta är en i grunden solid platta men jag har en del invändningar mot det här med alla gästsångare. Det kan vara lite fräckt med en sådan låt på något album någon gång men här är det fyra. Frågan är varför man gör det? Har man tappat tron på sig själv eller är det tvärtom, ska vi döpa om Hydra till Hybris? Lagom är ett härligt ord som tyvärr inte är applicerbart här. Tyvärr, jag tycker bandets själ, eller identitet om ni så vill, försvinner något i och med detta tilltag..Robert Westerholt, det hade räckt med Tarja som gäst för det är ändå bara den låten som kommer överleva i vår tids mediebrus och kanske sätta något slags mätbart avtryck.